Oj vad folk ser problem här... Vad är det värsta som kan hända? Du är borta tills pengarna tar slut och morsan betalar en biljett hem alt. du har lite nödpengar kvar till den själv. Du hamnar i samm sits som nu men mer erfarenheter och mindre pengar.
Däremot tycker jag inte du ska hoppa av skolan. Dina betyg kan betyda mycket för dig i framtiden även om de känns oviktiga nu. Om det blir så att du kommer hem när pengarna är slut så har du många möjligheter. DU har gått klart skolan och du har rest länge, du skulle blir förvånad vad arbetsgivare värdesätter långa resor. Det ger en bild av att du klarar dig själv, kan möta okända människor, tackla problem som dyker upp etc. Finns inget negativt plocka ur en sån långresa.

Du behöver också dela upp saker och ting i delmål, finns ingen anledning att fundera på saker som kan hända om flera år. Finns hundratusentals personer som tänker SEN med resultatet att inget händer.
Att vissa på FB försöker få spontan till ett skällsord känns också löjligt, många vänner som hoppat på en lång spontanresa säger att det är det bästa de gjort, mycket för att de innerst inne vet att det inte hade blivit av annars. Flera av dessa fortsätter sedan med detta, antingen som hobby eller i form av arbete.
Alla människor är inte födda för att bo på dessa breddgrader och det finns inget fel med att dra iväg. Dock tycker jag det är viktigt att du känner att du ska TILL någonting istället för FRÅN Sverige.


Själv har jag både bott och jobbat i flera länder utomlands och här kommer mina råd till DIG...

Alt.1 Du verkar ha bra betyg, du ska inte hoppa av skolan. Se en lösning här inte problem. Stick iväg nån månad nu under sommaren till ett land/flera länder där du skulle kunna tänka dig att studera ett par år. Se det som en investering för framtiden. Fundera på någon form av internationell utbildning. Tro mig när jag säger att det inte är som att plugga i Sverige. Om du trivs bra kommer du tycka det är väldigt tungt att åka hem men dina erfarenheter och upplevelser kommer fungera som drivbränsle tills skolan är slut och du kan åka hem. Du, men även din mor får också känna på att vara borta en tid och hon kommer efter resan förstå att du klarar dig själv mer än vad hon verkar tro i dagsläget. Studera utomlands kostar, förmodligen mer än du är villig att lägga nu. Men se det i ett annat perspektiv, kan denna kostnad vara värt det om du betyder att du mår bättre? Förhoppningsvis får du ett välbetalt jobb sen också.

Alt.2 Det enklaste du kan göra i resväg om du vill vara borta länge är att sticka 2 år till Australien (du ansöker om ett år nu men om du jobbar med olika farmworks under minst 3 månader så får du vara kvar ett år till = Good will). Efter detta kan du vara på Nya Zeeland 1 år. För att klara detta krävs jobb MEN återigen se det positiva här, tänk inte jobb. Många farmworks är skit men det finns bra också. DU finansierar att resa längre OCH du kommer träffa mycket intressant och roligt folk. Kanske kommer just dessa människor komma med nya råd och tips för var/hur du ska göra efter dina 3 år. Att planera såhär lång tid i förväg tar bara energi, följ dina impulser.

Vidare finns det mycket andra sätt att låta hjulet snurra. EU-länder kan du lätt jobba i, jobba på djursjukhus m.m. världen över (dessa ger dig logi och ibland måltider, tyvärr kan du inte vara på dem så länge om de ligger utanför EU). Vissa jobb ger dig även möjlighet att resa runt. Dessa jobb får du sannolikt inte nu, men med de erfarenheter du samlar på dig så kommer du komma närmare dem med tiden.

Ur din situation skulle jag nog ändå fundera på Australien, det är lätt att resa runt, Sydney är en bra stad att studera i med väldigt mycket olika kulturer där du lär känna just dessa. Det finns svenskar i närheten vilket är på gott och ont. MEN då ska du åka hit för att bli en del av staden/landet inte som festresa längs östkusten.

Hoppas det går bra för dig!!

Tycker inte att du har något att tillföra då du uppenbarligen inte läst tråden. Du förstår nog inte vad jag är ute efter. Andra miljöer, annat sorts väder (kallare varmare), andra byggnader och djur (farliga, ofarliga), andra platser helt enkelt. Det behöver inte handla om att se andra människor. Jag är ute efter något som är svårt att beskriva. Jag vet exakt vad jag menar men ingen annan verkar göra det och jag vet inte hur jag ska förklara. Den där känslan av att testa något nytt, göra något för första gången. Att chockas/överraskas/förfaras. Jag har en föreställning att intryck formar mig och jag behöver nya intryck hela tiden.


Haha, jo jag vet att jag är bara arton. Men varför ta för givet att man blir trettio? Kanske får nån dödlig sjukdom eller råkar ut för en olycka innan dess.


Jag har styrkan, modet och framförallt envisheten. Kunskaperna har jag inte alltid, jag vet inte exakt i vilka länder vilka djur och växter finns, vet inte 100% vilka hot som finns i vilka länder och jag vet inte hur man hittar billigaste vägarna till vissa platser. Men man kan alltid lära sig! Man kan inte veta förrän man provat.

Jag är en driftig och ambitiös tjej, så helt fel har du inte.


Gå och lägg dig, alla äter olika och du har inte rätt att döma. Hur jag äter är inte mer annorlunda än att vissa är veganer, diabetiker, vegetarianer eller laktosintoleranta. Mitt sätt funkar för mig och det är vad jag behöver. Alla är olika.


Jag börjar mer och mer inse att jag bör gå klart gymnasiet först. Kommer nog försöka skräddarsy min skolgång, plugga så mycket som möjligt så snabbt som möjligt och sånt.

Du kan ju alltid undersöka möjligheten med din skola om du kan läsa dubbelt för att sedan gå ut gymnasiet ett år tidigare. Men då gäller det att du har läshuvud.

Som många säger gå klart gymnasiet är klart bäst.

jag funderar själv på att lämna landet för gott fast jag är några år äldre och mina problem är fast jobb och lägenhet. Jag kommer använda mig av företaget worktravel. dom hjälper till att fixa alla papper, visum och dom hjälper tom att fixa ett jobb till dig. Det är ett säkert alltenativ.. juste dom fixar boende till dig i kollektiv så chansen att träffa nya vänner är stor.
http://www.worktravelcompany.se/?gclid=CN_e5_3J76kCFYG_zAodT06aYQ

Edit: Dom har intressanta jobb/volontärjobb. jobba med jätte pandor i kina eller mata vithajar i sydafrika.

Jag ska fråga i alla fall! Innan dess tänkte jag passa på att resa i sommar i alla fall.. Har nu bokat en resa till istanbul i slutet av juli och har bokat ännu en resa till danmark i höst. Kommer eventuellt sticka över till london och bo i ett squat, har en kontakt där som bor så.

Några tips, ideer? Säg att jag använder 6000 till resor i år och sparar resten + utökar det under tiden. Så nästa år kanske jag sticker så fort jag går ut skolan. Vilka av mina resmål (listade i tråden) är rimliga att åka till för 6k? Känns som att det får bli inom europa..

Det här inlägget var bäst hittills! Jag älskar att du inte är negativ utan bara realistisk. Du verkar liksom inte bara cyniskt säga "nej, det går inte" utan du verkar veta vad du talar om när du säger att jag bör avvakta. Jag har ägnat eftermiddagen åt att försöka skriva ner alla mina tankar och planera praktiskt, även om jag redan skrivit en massa under flera år. Är så himla svårt att få planerna på papper, att veta vilka hemsidor man ska känna till, vad man bör veta/göra innan man reser och sånt. Jag tycker att jag letat varje dag, men på fel ställen. Jag kan svära på att jag inte hittat "rätt" hemsidor om man vill boka billigaste möjliga resorna.

Australien låter väldigt spännande och även om det inte är på min lista tilltalar det mig. Känner faktiskt att vilket land som helst vore kul att komma till, och jag ska absolut läsa mer om farmworks och australien och så. Tror nog att jag letar upp en respartner ändå.. På nätet då för har inga som är intresserade IRL, de är "nöjda som det är".


Jag ska kolla upp det, låter ju bra i alla fall. Måste bara efterforska lite i det så att det är ett OK företag.

Jag hoppas du kommer iväg och att du hittar det du söker!

är det någon annan som har erfarenhet av worktravel?

Jag kan ärligt säga att det vore helt rubbat att inte gå klart gymnasiet innan du drar iväg. Det skulle sätta stora käppar i hjulet inför framtiden och det vore väldigt onödigt. Jag förstår dig dock, jag resonerade nämligen i liknande banor när jag gick i gymnasiet. Jag avskydde att plugga och förbannade mitt gymnasieval med hela min själ samtidigt som jag grubblade satan över vad jag skulle göra av mitt liv. Jag ville ingenting hellre än att bara kasta iväg en dartpil på världskartan, köpa en enkelbiljett och bara be allt och alla att dra åt helvete.

Jag valde dock att härda ut tills studenten innan jag drog iväg på resor. Antalet kloka och vettiga beslut jag har fattat i mitt liv må visserligen vara ganska lätträknade, men att härda ut tills studenten var ett av mina klokaste drag någonsin. Du är bara 18 år och om det är någonting du har gott om så är det tid. Slappna av och lägg ditt fokus på att kriga dig fram till studenten istället för att ödsla energi på att köra dig själv i botten. Gör miniresor under lov om du vill men vänta med ordentliga resor.

Medan du väntar på studenten råder jag dig även att lägga upp någon slags plan. Har du rest mycket? Jag ska inte komma här och spela Allan Ballan och påstå att jag är någon jävla reseexpert, men jag har ändå rest runt en del och har lite erfarenhet. För det första kommer inte 66k att räcka så långt som du verkar tro, så om du vill vara borta länge så måste du antingen fixa mer pengar eller förbereda dig på att skaffa jobb när du är borta. När man reser så blir det fler utgifter än man räknar med och särskilt om man är impulsiv: det är taxiresor, bussbiljetter, tågbiljetter, båtbiljetter, sovplatser, mat och åter mer mat, det är drycker, sprit, mediciner, försäkringar, aktiviteter, små men nödvändiga prylar, inträden, blåsningar, droger, mutor och fan och hans moster.

För det andra verkar du ha en förskönad och orealistisk bild av hur världen ser ut bortanför Sveriges trygga gränser. Skrota den bilden, den stämmer inte. Som ung, västerländsk kvinna kommer du att stöta på fler idioter, puckon, dårar, galningar, psykfall, tjuvar och bedragare än du någonsin kan föreställa dig. Ju fattigare länder desto värre kommer det att bli. Folk kommer förutsätta att du är rik p.ga. den status man har som vit västerlänning och det finns inga som helst jävla gränser för den fräckhet och uppfinningsrikedom folk kommer ta till för att lura, bedra och utnyttja dig. Så var jävligt försiktig med din tillit.

Men samtidigt som man måste hålla sig på jorden och vara realistisk så ska man inte gå runt och oroa sig i onödan. Blir man nedslagen och rånad så är det så. Blir man biten av en sällsynt, livsfarlig och hypergiftig huggormsanakondasnok så blir man. Blir man kidnappad, misshandlad, bögvåldtagen, torterad, styckad och uppäten av ett abstinensgalet, sadistiskt, vansinnigt heroinistpsykfall så blir man. Skit händer. Var kylig och beräknande men noja inte i onödan. Lär dig av misstagen bara.

Och jag håller med dig, upplevelser och erfarenheter går före all status och materiell dynga. Av alla dårar, galningar och skitkonstiga människor som man träffar när man är ute och reser så lär man sig enormt mycket. Gör det du vill och strunta i vad folk tycker. Med sunt förnuft, envishet, humor, en vass käft och en gnutta galenskap så klarar man sig galant. Var spontan om du vill men ha någon slags plan eller idé att följa, saker och ting är aldrig så enkla som de tycks vara i fantasin och det blir ofta mer krångel än man räknade med.

Och gå klart gymnasiet. Och slappna av för fan. Du kommer att ångra dig mer över att du inte gick klart gymnasiet än vad du kommer ångra dig över att du väntade lite med att dra iväg.

Lycka till och kör som fan.

lever du? =)

Grejen är att mat, vatten, sovplats är inte lika enkelt i praktiken som i teorin när du väl sitter där i Istanbul och är rånad på allt du äger. Jag förstår hela den romantiska grejen med att leva som hemlös men ta det från en som vet: att vara det i främmande land är det ingen som vill. Det finns inte heller någon hemlös och fattig i dessa länder som själv väljer att vara det.

Lova mig att du iallafall går en självförsvarskurs innan du åker.

Jag har varit i handgemäng säkert ett tjugotal gånger under de år jag var "på vift" och det har varit allt från hungriga knarkare till romer som gör allt för att komma åt ditt pass. Alla gånger i självförsvar. Och då har jag ändå aktat mig för de sunkigare kvarteren...

Att du dessutom går en viss "diet" kommer inte att vara en god hjälp på vägen! Fixar du att äta geggig mat från papperskorgar? Du måste lösa det där psykiska på något sätt.

Du vet ju uppenbarligen ingenting, skulle jag vilja säga...


Men res, de är det bästa som finns.

Vad sägs om svenska skolan i costa del sol eller liknande? Tror det är runt 20k per termin, det var det för ett par år sedan då en bekants dotter flyttade dit har jag för mig.

Då får du ett någorlunda ordnat boende, ordentlig skolgång med student och lite av framsidan hos Spanien. Kanske en bra början?

Ditt sätt funkar för dig hemma i trygga Sverige med världens bästa välfärd och där ambulansen kommer inom 10 minuter om du skulle få problem pga din anorexia/ätstorning.

Om du inte är mogen nog att förstå att man måste äta ordentligt och att du inte blir ful bara för att du äter normalt, så är du inte mogen att ge dig ut i den på många sätt påfrestande och krävande världen utanför Sveriges trygga ramar. Speciellt inte om du ska leva som en luffare.

Du skriver också att du dessutom har en allvarlig form av ätstörning. Vet du vilka risker du löper? Är du säker på att det är en så bra ide att befinna dig på avlägsna platser i främmande länder, utan möjlighet till sjukvård den dagen kroppen säger ifrån på allvar?

Sök hjälp för dina grova problem och bli frisk innan du ger dig ut på en sådan här resa. Jag säger detta i all välmening.