Orka inte läsa allt men rekommendera att du har laptop med dig...visst lev spartansk/asketisk vad fan det kallas för igen (skit trött) men tro mig, när du är hemma helt fuckad i magen och du tillbringar nästan all tid i dassen och sen orka krypa tillbaks till sängen, blir du glad att kunna se film, musik eller kanske bara spela på datorn.

Samt en mini vattenkokare (som har ingen timer) om du tänkt dra till asien, skitbra ha sånt då man kan koka nudlar och ägg, spar pengar etc.

Jag tycker du ska dra härifrån, du behöver det...

lycka till

ps Du kan alltid hyra ditt lägenhet och få extra inkomst under din resa DS

Väldigt bra, där sa du nåt! Vatten måste man ju ha. Mat.. hm. Ja, visserligen men jag behöver inte så mycket mat. Har levt på 750kcal/dag i 5 år och typ 2 månader nu. Obs är typ normalviktig (lite underviktig kanske). Så är billig i drift. Men lär behövas mkt mer då det kan bli en del vandring och så (det ska bli vandring och så!) Det var det jag tänkte med att hitta jobb på plats. Drar jag in ca 5000kr/månad är jag helnöjd. Allt över det är mer än jag föväntar mig.


Bra vinkel och jag har absolut problem med mig själv. Jag älskar dock mig själv, spenderar mycket tid ensam, tänker jämt, utforskar mig själv på alla möjliga sätt, testar mig själv osv. Har en bra relation till mig själv. Flyr inte från något, jag flyr till något. Det är viktigt att poängtera. Jag har inget som hotar mig här. Inga fiender, jag har inte skämt ut mig, jag har inte sabbat nåt/fått hjärtat sårat eller liknande. Jag har alltid känt mig som han i big fish. Redan innan jag ens såg filmen. Som att jag kvävs av hur stor jag är och hur liten världen jag lever i är. Jag vill mjölka livet på mer, på annat. Jag vill inte mjölka en ko, jag vill mjölka en GET. För att vara metaforisk.


Mycket bra inlägg, tusen tack! Skriver ner detta och ska forska mer i det.

Mjo men hur ska jag kunna använda laptopen? Inget hotell för min del, vandrarhem har jag råd med på sin höjd. Kan inte räkna med att sova inomhus jämt, datorn kan lida vattenskador/bli stulen eller liknande. Ärhelt enkelt för otympligt.

Datortillgång kan jag ju ha. Internetcafe t.ex! om det är nåt viktigt dvs

Jag vill inte krossa din dröm, men allting blir vad man gör det till. Jag vill verkligen inte att du ska bli någon soffpotatis som nöjjer sig med att kolla på så ska det låta i 25 år efter gymnasiet. Men du kanske spunnit in på fel spår i huvudet.

Du är lika lycklig i Sverige som i Japan, du är lika olycklig i Norge som i Los Angeles.

Om du verkligen vet att det inte är en dumdristig impuls så rekommenderar jag att göra det efter gymnasiet, varför måste allt vara nu,nu,nu? Är det ett moment som tillhör din teori om ett lyckligare/mer pretentiöst liv? Under gymnasietiden kan du väl ta dig tiden att planera lite, du vet inte ens vad som möter dig där ute och planeringen kommer inte säga dig någonting om vad som händer ändå, men kanske får du ett hum om vad.


Hoppas du tar till dig något även om mitt inlägg är i negativ klang.

/Skebokvarnsv. 209

Inte for japan iallafall, det ar bara att flyga hit. Turistvisumet for 90 dagar far man direkt med en stampel i passet, sen ar det bara att borja njuta

Annars rekommenderar jag dig att dra ivag TS. Du har inget att forlora. Livet ar alldeles for kort och det ar nar man ar ung man maste passa pa. Dra ivag och njut. Allt loser sig pa ett eller annat satt senare anda, tro mig.

Du borde dra till Indien, där kan du bo för 5k/månad eller så har jag hört, ett land du kan hänga länge i.

Jag kan relatera i det mesta du säger, nästan allt, faktiskt. Dock är jag äldre än dig och har nu fått fler problem än tidigare.

För att sammanfatta det lite. Jag har aldrig gillat skolan, ville ha pengar, ville flytta utomlands och jag hade en hel del problem hemma. Jag hoppade av gymnasiet, började jobba och drog in lite pengar. Utomlands åkte jag inte, bortsett från en veckas semester. Hemifrån flyttade jag inte heller. Outbildad och ung är ingen barnlek, vilket jag trodde då. "Jag kan ta vilket skitjobb som helst, bara jag slipper allt och tjänar pengar" och "jag kommer att få ett bra jobb tillslut" tänkte jag, vill jag minnas.

Nu sitter jag här, outbildad och har varit långtidsarbetslös. Jag är ett par år över 20. Mina framtidsutsikter ser inte ljusa ut, det är ett helvete här hemma och jag vill bara bort. Det är så mycket jag önskar att jag aldrig hade gjort, riktigt dåliga saker. Men det finns ingenting jag ångrar mer än att jag hoppade av skolan. Det var det dummaste jag någonsin gjort och nu får jag verkligen lida för det.

Skolan var alltid kaos för mig, jag klarade verkligen inte av det. Men jag önskar att jag hade orkat bita ihop bara för två år. Men kan man inte, så kan man inte. Men jag tycker verkligen att du ska sätta dig ner, försök se allt ur ett annat perspektiv. Jag känner igen mig i dina intoleranta, energiska och trötta inlägg. Jag var precis likadan, jag ville bara dra så fort jag kunde, jag hade inget mer att ge i skolan. Men nu skulle jag gärna vilja ha en utbildning, ett jobb, en titel och en vettig inkomst.

Mår du oerhört dåligt och endast är deprimerad här hemma, så tycker jag nog att du ska åka. Man lever bara en gång, allt kan hända. Men ingenting är värt att må psykiskt dåligt för, frågan är bara hur dåligt du egentligen mår, om du tänker efter riktigt noga. Att hoppa av gymnasiet är i många fall bara ett sätt att skjuta fram problemen.

Jag tycker att du ska gå ut gymnasiet, fortsätt planera, fortsätt spara pengar och ha kortsiktiga morötter på vägen. Går du klart gymnasiet så kommer du att ha en utbildning och mer pengar på din resa. Hoppar du av, så kommer du inte att ha någon utbildning och du kommer att ha mindre pengar på resan.

Lugna ner dig, stressa inte och ta ett par djupa andetag. Väg upp positivt med negativt, se vad det resulterar i. Försök att se på din situation med objektiva ögon och som jag sa innan, lugna dig! Det finns ingen anledning att hetsa upp sig i onödan, man tänker inte klart när man är arg, less och ledsen. Jag vet själv hur det är.

*EDIT*

Och jag varnar dig, tro inte att gräset är grönare på andra sidan. Det är lätt att tro så, men när man väl kommit in i vardagen i sitt nya liv/land, så är det lätt hänt att gamla spöken dyker upp.

Jag vet inte. Jag är som ett litet barn gällande det här, men så klok i allt annat. Problemet är: VEM går jag i skolan för? Jag vill inte ha jobb. Jag kan jobba i porrbranchen eller vart som helst bara jag får genomföra min livsdröm. Min dröm är att kasta mig ut i världen och falla eller flyga typ. Jag förstår att det är svårt att ta in att det finns folk som inte uppskattar komediserier och NK men jag har aldrig nöjt mig med det. Jag har aldrig velat ha det. Det är ingen impulsgrej, absolut inte. Jag blir inte minsta avskräckt av tanken på att sabba min framtida eventuella karriär i sverige. Jag trodde det, men det skrämmer mig inte det minsta. Jag kanske är en dåre, men det är på allvar vad jag känner. Det skrämmer mig mer att inte lyssna på mitt hjärta (uäh, äckeluttryck) Det skrämmer mig att inte ta den här känslan i magen på allvar. Det skrämmer mig att behöva ta hänsyn till en massa förpliktelser och familjemedlemmar som säger att jag är dömd att misslyckas/att jag är dum och naiv. Det skrämmer mig att jag låter mig hindras. Att jag inte skrider till verket. Men jag är så förlorad i min längtan att jag inte skulle känna igen en praktisk lösning om jag såg den. Allting som rör sig om att skjuta på det längre får mig att koka av panik och motvilja.


Jag är så avundsjuk på dig! :'( Blir distraherad av tanken på att du är precis där jag vill vara just nu!

Hehe, det låter lite som att du känner lite som i den här låten: http://www.youtube.com/watch?v=eux2qnnslac&feature=related

Glöm inte att ha mycket sprit, köttliga behag, galenskap etc med dig på resan, faktum är att ju mer du rasar och kränger iväg bort från det rationella förhållande du kallar livsuppehåll ju bättre, för ingenting dödar dig, ingenting, det gör dig bara mer hel, så kör hårt, köp en flaska, sätt dig bakom ratten, kasta ut korken genom fönstret och glid iväg på en mongolojdisk odyssey, även om du misslyckas så har du gjort nått för att övervinna det ljugna mänskliga i dig, faktum är att du borde koncentrera dig mer på att göra saker än att koncentrera dig att planera för det, Ge dig ut i natten JUST NU!! Du har väntat hela livet som en slav...

Du oroa dig för mycket, om du ska landa flyget i Kuala lumpa (hur fan man stavar det) så är det bra priser på datorer med internationell garanti och därifrån kan man starta sin resa som ett exempel.

Många av vandrarhem bruka ha trådlöst internet men det jag menar är, ibland situationer som du har fått en jävla sketrenna som vara i flera dar eller att du orka inte vara ute och kolla runt, kan vara skönt med att använda laptop för att bara se på film, musik.

Sen en tips till, om du ska dra till Sydostasien, växla dollarn när det som lägst, du får bättre ut med saker i fattiga länder eller växla in i svarta marknaden...

Sanningen det är dyrare att resa runt och forska fram än att bo minst2-4v på samma ställe (discount).

Vart har du funderat att resa?

Orkar inte skriva så mycket nu.

Men kan tipsa om en tråd som gjordes 2009. En vid namn piratpirat stack utan en krona och har uppdaterat titt som tätt. Helt fantastisk resa om en som verkligen stack och har besökt massa ställen.

Hans inlägg börjar på sidan 2, så du behöver gott om tid för att plöja dig igenom och hitta hans uppdateringar.

https://www.flashback.org/t857739p2

Tänkte att det skulle vara lite som inspiration . Du behöver egentligen inte mer pengar än vad du redan har nu.

Det låter för bra för att vara sant, men har hört att boende kan vara väldigt billigt där. Men det finns ju andra omkostnader att ta hänsyn till. Billigare än många andra länder är det ju i alla fall!


Jag tackar dig oerhört för en mycket viktig läsning. Precis vad jag behövde läsa just nu, känner mig så desperat och intolerant så det går inte att uttrycka i ord. Jag vill inte vänta för jag är rädd för att bli fast/må sämre av miljön och pressen på att åka. Jag vill inte vänta för jag har inget vettigt sätt att fördriva tiden på utöver skolan.

Är inte rädd för att inte få jobb som sagt. Levnadsstandarden jag nöjer mig med (med det menas vad jag vill ha när/om jag kommer hem till sverige) är mat, vatten, skithål/toa, tvål, någon form utav dusch, sovplats. Jag behöver inte så mycket och har aldrig gjort. Använder inga saker alls. Konsumerar mat, toapapper och hygienartiklar. No more no less. Hade gärna skaffat egen lya och möbler och sånt i framtiden (någon gång om många år), men det får bli om man har råd. Annars är ju kollektiv en lösning. Tv är ett bra tidsfördriv för det mesta, när man ändå känner att man sitter och väntar på att åren ska gå, datorn likaså.. Men inget jag vill vara beroende av och det är jag absolt inte heller.

Ett jobb med ca 15-20.000 i lön hade nog räckt för mig. Låter som en naiv barnrumpa, det vet jag.

Ditt inlägg avskräcker faktiskt lite. Men är bara extremt ambivalent, har inte ändrat mig eller så..

Kan man plugga på resande fot, någon som vet? Fattar såklart att jag lär ägna mig åt att överleva på heltid, men jag tänkte mer om det ens är möjligt att läsa gymnasiet på det sättet? Typ mobilt gymnasium..