Lämna Sverige, flytta utomlands, starta ett nytt liv (samlingstråd)/mod
#1033
2011-07-07, 11:47
uffepuffe
Ursprungligen postat av MudBlood
Har inte sett into the wild men har förstått att den ska vara bra.
hoppas det inte slutar på samma sätt för dig bara...
#1034
2011-07-07, 12:03
MudBlood
Ursprungligen postat av Anna-bola
Du borde se filmen into the wild. Kort handlar det om en kille som gör sig av med allt han äger och bara vandrar ut i världen fri fot.
Jag ska nog ta och hyra den, bara för att alla nämner den..
Ursprungligen postat av FEFBG
Läste någonstans att man kunde åka till afrika i en månad för 30 000 kr. Då får du mat etc...
Tack för tipset men får bli när jag skaffat mer pengar på ena eller andra sättet. Har bla funderat på telefonsex.
Ursprungligen postat av isnaa
Rackarns, det är så mycket jag ändå skulle vilja säga till dig, men tröttheten och fullheten tar över.
Nåväl. Lite korta reflektioner från min sida:
De flesta ställen du skriver att du skulle vilja dra till är större städer/huvudstäder, inte enbart men i alla fall. Jag tror att var du än reser på jorden så lär du nog hitta samma schabloner som du är astrött på som här i Sverige.
Att du har två år kvar i gymnasiet (vilket gör att jag antar att du skall börja tvåan i höst?) är inte så jäkla farligt. Som de flesta sagt så lönar det sig bara för dig själv om du åtminstone har en gymnasieutbildning i bagaget när och om du kommer tillbaka till Sverige.
För att spinna vidare till det här på att du har två år i gymnasiet vilket torde göra dig till 17/18 år, så känns hela det här ståhejet kanske lite väl för en 17/18åring.
De flesta (även jag), söker/te precis som du någonting värdefullt att göra med sitt liv när man var i den åldern och inget hindrar dig från att sticka härifrån, men det du ändock borde ha i åtanke är vad som egentligen blir bättre av att du drar någon annanstans. Vad tror du att du ska finna i ett annat land egentligen?
Försök att få en klar bild över vad du drömmer om och vill göra och ha någorlunda klara punkter kring det istället för att "öhh äehh jag tar något jobb så jag kan leva och går runt lite här och där och mår MYCKET bättre än vad jag gör i Sverige".
Nåväl. Lite korta reflektioner från min sida:
De flesta ställen du skriver att du skulle vilja dra till är större städer/huvudstäder, inte enbart men i alla fall. Jag tror att var du än reser på jorden så lär du nog hitta samma schabloner som du är astrött på som här i Sverige.
Att du har två år kvar i gymnasiet (vilket gör att jag antar att du skall börja tvåan i höst?) är inte så jäkla farligt. Som de flesta sagt så lönar det sig bara för dig själv om du åtminstone har en gymnasieutbildning i bagaget när och om du kommer tillbaka till Sverige.
För att spinna vidare till det här på att du har två år i gymnasiet vilket torde göra dig till 17/18 år, så känns hela det här ståhejet kanske lite väl för en 17/18åring.
De flesta (även jag), söker/te precis som du någonting värdefullt att göra med sitt liv när man var i den åldern och inget hindrar dig från att sticka härifrån, men det du ändock borde ha i åtanke är vad som egentligen blir bättre av att du drar någon annanstans. Vad tror du att du ska finna i ett annat land egentligen?
Försök att få en klar bild över vad du drömmer om och vill göra och ha någorlunda klara punkter kring det istället för att "öhh äehh jag tar något jobb så jag kan leva och går runt lite här och där och mår MYCKET bättre än vad jag gör i Sverige".
Fast där tolkar du in nåt jag inte har skrivit. Jag är trött på att leva i och endast uppleva sverige. Jag hatar inte sverige eller hur vårat land ser ut. Jag är trött på att bara hålla mig på min kant av världen, aka sverige.
Ursprungligen postat av orthilia
Jag tror att många känner som du i tonåren. Jag gjorde det, jag hade aldrig i närheten av 66k då så jag liftade lite här och var istället. 
Jag tycker att du ska åka iväg ett tag bara. Du behöver ju inte vara borta i flera år! Räcker det inte med att sticka iväg till Indien (eller Östafrika rekommenderar jag) i en månad eller två? Då kan du ju ändå gå färdigt gymnasiet i tid och så vidare. Bara ta en paus!
Underskatta aldrig vikten av utbildning och vilken fantastisk gåva kunskap är. Du utbildar dig för dig själv, för att det kommer att öppna dina ögon ju mer du lär dig. Så länge du tror att du redan vet allt så har du inte lärt dig tillräckligt.
Och som några redan har sagt så kan du leva i Indien i ett halvår lätt på 60 tusen så länge du inte har så hög standard. Jag har inte sett att nån har nämnt vaccinationer. Det är viktigt och kostar en del. Hepatit, gula febern etc. Dukoral för magen kan vara bra, har ingen bevisad effekt men det skadar väl inte. Vissa vårdcentraler har 15% studentrabatt på dessa.
Jag tycker att du ska åka iväg ett tag bara. Du behöver ju inte vara borta i flera år! Räcker det inte med att sticka iväg till Indien (eller Östafrika rekommenderar jag) i en månad eller två? Då kan du ju ändå gå färdigt gymnasiet i tid och så vidare. Bara ta en paus!
Underskatta aldrig vikten av utbildning och vilken fantastisk gåva kunskap är. Du utbildar dig för dig själv, för att det kommer att öppna dina ögon ju mer du lär dig. Så länge du tror att du redan vet allt så har du inte lärt dig tillräckligt.
Och som några redan har sagt så kan du leva i Indien i ett halvår lätt på 60 tusen så länge du inte har så hög standard. Jag har inte sett att nån har nämnt vaccinationer. Det är viktigt och kostar en del. Hepatit, gula febern etc. Dukoral för magen kan vara bra, har ingen bevisad effekt men det skadar väl inte. Vissa vårdcentraler har 15% studentrabatt på dessa.
Vaccin har jag redan kollat upp, men det är ju bra att veta exakt vart man ska åka först så att man kan vaccinera sig mot de sjukdomar som är aktuella där.
Jag har inte som krav att vara borta flera år och skulle säkert kunna nöja mig med ett par månader. Men jag tror verkligen att jag skulle trivas såpass bra att jag mycket väl skulle kunna vara borta riktigt länge.. Att komma tillbaka till sverige någon gång är ju inget misslyckande. Det får bli när och om man känner sig redo.
Ursprungligen postat av constipation
gymnasiet och sen reser du, extra jobba eller nåt under tiden...
när du kommer hem från resandet kommer du va megastark som person du kommer se klart och va så grymt förändrad till det positivva
när du kommer hem från resandet kommer du va megastark som person du kommer se klart och va så grymt förändrad till det positivva
Ett rationellt alternativ och säkert det bästa. Svårt att tämja sitt hjärtas lustar bara...
Ursprungligen postat av elglenno
Hahaha du är 18 år och tycker livet är skit nu vänta du bara tills du får ett 7-16 jobb hahaha annars dra till australien plocka lite frukt jobba på ett gh rök en spliff i nimbin mycket ugdomar som åker dit och luffar runt
Jag tycker inte alls att livet är skit, tvärtom. Jag älskar livet. Men jag vantrivs med allting jag gör, med miljön och vardagen. Jag vet att det finns annat därute.
#1035
2011-07-07, 12:18
MudBlood
Ursprungligen postat av Jodas
Hur du än gör så blir nog din mor sårad.
Viktigast är det att få henne att förstå att du älskar henne och att det inte är hennes fel att du vill resa. (antar att det inte är hennes fel?)
Om hon sen inte vill ge dig dom där pengarna, så kan du bara säga "ok men jag klarar mig nog utan dom", med störst sannorlikhet får du pengarna..
Aja kanske inte världens bästa svar
Viktigast är det att få henne att förstå att du älskar henne och att det inte är hennes fel att du vill resa. (antar att det inte är hennes fel?)
Om hon sen inte vill ge dig dom där pengarna, så kan du bara säga "ok men jag klarar mig nog utan dom", med störst sannorlikhet får du pengarna..
Aja kanske inte världens bästa svar
Jodå, det var ett jättebra svar. Jag är verkligen rädd för min mamma, pga vår goda relation/hur mycket vi älskar varandra. Det spelar dock ingen som helst roll att hon älskar mig till månen om hon inte kan respektera mig som den jag är.
Ursprungligen postat av Mintbit
Man "spenderar" inte tid framför spegeln. Man tillbringar tid, och spenderar pengar. Bara för att det på engelska heter "spend time" så heter det inte så på svenska.
hahaha, spela roll! Skrev inlägget i panik.
Ursprungligen postat av Legolasse
Gå klart gymnasiet så behöver du inte oroa dig för vad du ska göra när du kommer hem, om du nu planerar att återvända. Snacka om det med din mor, om hon älskar dig lika mycket som du älskar henne så måste hon ju förstå att du behöver leva lite också. Vill hon inte sponsra din resa kan du ju ta ett extrajobb samtidigt som du pluggar, så kan du tjäna ungefär motsvarande pengar.
Jag börjar ifrågasätta om jag kanske älskar henne mer än hon mig? Isf är jag körd. Ska nog snacka med henne snart, när hon kommer hem.
Ursprungligen postat av Vadbordejagheta
skaffa ett sommarjobb då...
Har redan haft ett sommarjobb, tjänade 4300kr. Jag har jag sökt via kommunen och hört mig för men inte fått något mer. Hade redan fått jobb via kommunen och det var så hård konkurrens i år att jag prioriterades bort. Har frågat runt, försökt utnyttja kontakter (känner två tv-profiler som jag umgås med ibland) men utan vidare framgång... Tar alla chanser att tjäna pengar numera, städar åt släktingar och vänner för en hundring och passar barn och sånt. Men det är inte så ofta de behöver min hjälp, kanske ett tillfälle/vecka.
Ursprungligen postat av Combot
Ts, du begår ett generalfel. Inte konstigt att du får panik
och sitter och gråter två timmar...
Du måste först och främst bryta ner det du vill i mindre
delmål. Annars kommer du aldrig iväg, tro mig
Sätt upp ett litet delmål. T.ex att du ska vara borta
i kanske två veckor. Välj ett resmål som du känner dig hyfsat
bekväm med, inte alltför avlägset. När du kommer fram
så prova dig fram att hitta något att tjäna lite extra pengar på.
Fråga på restauranger om diskjobb, serveringsjobb, ja enkla sysslor.
Jag förstår ungefär hur du tänker ts. Men du är orealistisk om du
tror att du kan sticka iväg 1 år bara sådär, och du är endast 18 år ung
så du har ingen erfarenhet av livet heller.
Nej, följ mitt råd och ta ett litet kliv först. Sedan när du provat på
att klara dig själv utomlands, så kan du sätta upp nästa mål. Då kan
du planera att vara borta lite längre och på den vägen får du vandra.
Lycka till.
och sitter och gråter två timmar...
Du måste först och främst bryta ner det du vill i mindre
delmål. Annars kommer du aldrig iväg, tro mig
Sätt upp ett litet delmål. T.ex att du ska vara borta
i kanske två veckor. Välj ett resmål som du känner dig hyfsat
bekväm med, inte alltför avlägset. När du kommer fram
så prova dig fram att hitta något att tjäna lite extra pengar på.
Fråga på restauranger om diskjobb, serveringsjobb, ja enkla sysslor.
Jag förstår ungefär hur du tänker ts. Men du är orealistisk om du
tror att du kan sticka iväg 1 år bara sådär, och du är endast 18 år ung
så du har ingen erfarenhet av livet heller.
Nej, följ mitt råd och ta ett litet kliv först. Sedan när du provat på
att klara dig själv utomlands, så kan du sätta upp nästa mål. Då kan
du planera att vara borta lite längre och på den vägen får du vandra.
Lycka till.
Låter som ett bra förslag. Har svårt att tona ner mig själv och mina ambitioner. Men överväger att ta ditt råd eftersom att jag får resa om jag gör det, men utan att spola ner min skolgång i toaletten...
Ursprungligen postat av Mappmannen
Du verkar vara tjej TS? Är du det så var snäll och ta med dig något för ditt eget självförsvar. Försvarsspray eller liknande. För det är ingen barnlek därute...
Hoppas att du är streetsmart nog att klara av det här utan att bara bli dramatisk när något går fel, för åt helvete kommer det gå och det inte bara en gång utan mest hela tiden. Du måste tuffa till dig.
Slutligen: ta ett råd från en som luffat mycket: du ska absolut inte åka iväg på grund av att du mår dåligt och tror att detta ska vara någon lösning. Det är samma sak som att man inte ska supa till för att man mår dåligt, utan för att man mår bra... åk iväg när du kan tänka klart.
Hoppas att du är streetsmart nog att klara av det här utan att bara bli dramatisk när något går fel, för åt helvete kommer det gå och det inte bara en gång utan mest hela tiden. Du måste tuffa till dig.
Slutligen: ta ett råd från en som luffat mycket: du ska absolut inte åka iväg på grund av att du mår dåligt och tror att detta ska vara någon lösning. Det är samma sak som att man inte ska supa till för att man mår dåligt, utan för att man mår bra... åk iväg när du kan tänka klart.
Ja jag är tjej, funderar på att göra mig ful innan jag åker. Ser väl ut som genomsnittsbruden, är inte direkt ful som stryk och skulle säkert kunna passa någon liten byfåne såpass i smaken att han vill avla på mig. Men kanske ska raka av håret på vissa ställen och skaffa en skabbig frisyr, färga håret grått, ta på mig skitfula kläder och på annat sätt förstöra mitt utseende.
Jag mår INTE dåligt. Folk har svårt att fatta detta men det är inte så att jag mår dåligt. Jag vill ha något annat av livet bara.
#1036
2011-07-07, 12:21
WakeUpHate
Ifall din mamma älskar dig kommer hon förstå och låta dig åka.
#1037
2011-07-07, 12:24
Du låter väldigt ung, irrationell, impulsiv (och ja, naiv) i ditt sätt att skriva och uttrycka dig. Och det är väldigt farliga egenskaper om du ska ge dig ut i världen, oförberett och irrationellt. Du har byggt upp en romantisk bild över hur världen ser ut "nån annanstans" - att en annan plats ska ha svaret på vad livet egentligen är. Men så som många redan har påpekat, du är samma människa oavsett plats på jorden.
Du är oerfaren över hur livet egentligen är, som det faktiskt är. Du kan dementera tillbaka med att du har må så hända haft ett tufft och liv "gått genom mer än vad många gör på en livstid".
Må så vara, men du har aldrig behövt ställas inför riktiga utmaningar. Du har aldrig ens behövt snudda vid tanken att sitta sömnlös nätterna för att fundera på hur du ska få ihop pengar till hyra, mat eller för den delen hygienartiklar. Och det här är i trygga Sverige, där vi trots allt har ett skyddsnät. Glöm allt det där när du är utomlands. Där är du lika med död då, och jag tror inte att du har i begrepp över vad riktig fara är, än. Just därför att du är ung och irrationell.
Men med det vill jag inte att du ska ta det jag säger som direkt nersättande mot dig. Faktumet är att du är ung (jag skulle skulle offra min högra arm bara för att få vara lika gammal som dig en dag), du är impulsiv (du kommer att få uppleva många stora och små äventyr).
Mitt råd? Baby steps. Börja med att flytta hemifrån. Skaffa ett knegarjobb och slit ut dig bara för att i slutet av månaden inse hur dyrt allting egentligen är.
När du börjar få in den rutinen, så flytta till en annan stad. Plugga kanske, för att hitta jämlikar. Byt umgänge, prata med nya människor och bygg bort det irrationella (åter igen, det är en livsfarlig egenskap ute i vida världen). Bli street smart, skaffa lite riktig erfarenhet som du kan ta med dig, när du ställs inför en riktig utmaning, 500 mil från närmaste svenska ort.
Annars kommer du att bli levande uppäten, och det vore synd - för en så till synes smart och ung individ.
För övrigt så suger Into The Wild. Naivare film får man leta det, och det är sådana där skitfilmer som sätter griller i huvudet på ungar.
Du är oerfaren över hur livet egentligen är, som det faktiskt är. Du kan dementera tillbaka med att du har må så hända haft ett tufft och liv "gått genom mer än vad många gör på en livstid".
Må så vara, men du har aldrig behövt ställas inför riktiga utmaningar. Du har aldrig ens behövt snudda vid tanken att sitta sömnlös nätterna för att fundera på hur du ska få ihop pengar till hyra, mat eller för den delen hygienartiklar. Och det här är i trygga Sverige, där vi trots allt har ett skyddsnät. Glöm allt det där när du är utomlands. Där är du lika med död då, och jag tror inte att du har i begrepp över vad riktig fara är, än. Just därför att du är ung och irrationell.
Men med det vill jag inte att du ska ta det jag säger som direkt nersättande mot dig. Faktumet är att du är ung (jag skulle skulle offra min högra arm bara för att få vara lika gammal som dig en dag), du är impulsiv (du kommer att få uppleva många stora och små äventyr).
Mitt råd? Baby steps. Börja med att flytta hemifrån. Skaffa ett knegarjobb och slit ut dig bara för att i slutet av månaden inse hur dyrt allting egentligen är.
När du börjar få in den rutinen, så flytta till en annan stad. Plugga kanske, för att hitta jämlikar. Byt umgänge, prata med nya människor och bygg bort det irrationella (åter igen, det är en livsfarlig egenskap ute i vida världen). Bli street smart, skaffa lite riktig erfarenhet som du kan ta med dig, när du ställs inför en riktig utmaning, 500 mil från närmaste svenska ort.
Annars kommer du att bli levande uppäten, och det vore synd - för en så till synes smart och ung individ.
För övrigt så suger Into The Wild. Naivare film får man leta det, och det är sådana där skitfilmer som sätter griller i huvudet på ungar.
#1038
2011-07-07, 12:25
Drach
Spoiler:
Ursprungligen postat av MudBlood
Kära flashback, jag har just spenderat två timmar gråtandes framför spegeln. Har inte gråtit på flera år. Fick ett psykbryt. Mitt liv är totalt vedervärdigt och jag vantrivs. Jag älskar tanken på hur jag vill leva. Jag är kär i ett ideal.
Det är inte ouppnåeligt, faktum är att jag kan genomföra det nu. Ögonaböj. Jag vill sälja allt jag äger. Jag hatar att äga saker, hatar att konsumera, hatar att få saker. Jag vill bara existera.
Jag har för tillfället exakt 66 tusen kronor på mitt bankkonto. Jag kan få några lappar mer om jag säljer dator + kläder (bor med mamma så kan inte sälja saker som mikro, tv, soffa osv).
Jag vill bara köpa en enkelbiljett och resa runt i världen och bo på vandrarhem/bo billigast möjligt/vara luffare och njuta av saker som jag egentligen vill ha. Känslor. Frisk luft. Möten med människor. Natur. Andra kulturer. Asien. Afrika. Tropiska länder. Alaska. Nattklubbar. Tält.... livet.
I min bakgrund finns mycket strul. Jag är en mentalt stark person med ett numera läkt psyke. Jag har fortfarande någon form av (allvarlig) ätstörning dock, men den har blivit en så stor del av mig att jag inte längre mår dåligt av den. Den bara "är". Förutom min akilleshäl, dvs maten, så är jag väldigt envis, uthållig, viljestark och autonom. Jag vill inget hellre än att få leva fritt.
Det som håller mig tillbaka är min löjligt goda relation till min ena förälder. Vårat band är så starkt att jag undrar om jag har kvar navelsträngen. Då jag gått igenom mycket svåra saker och alltid haft min mamma där så har jag t.o.m kommit att älska henne mer än mig själv. Det kanske låter vackert men det är ett rent helvete. Värderar hennes lycka mer än min och vågar inte såra henne med min dröm. Men jag måste jaga min dröm.
Jag är så jävla djup. Hon är inte det (hon är inte dum, absolut inte, men hon överanalyserar inte livet som jag gör och förstår mig inte alls).
HUR vågar jag? BÖR jag? Jag är arton, myndig, relativt rik. Har inte gått ut gymnasiet och vill inte heller det. Det skrämmer mig att jag kanske aldrig blir något, att jag kanske lämnar en lovande framtid bakom mig när jag sticker. Men drömmen går före allt. Jag vill se världen. Hur? Hjälp mig, jag är fast i ett liv jag inte vill leva. Jag lever som någon jag absolut inte är och inte vill vara.
Det är inte ouppnåeligt, faktum är att jag kan genomföra det nu. Ögonaböj. Jag vill sälja allt jag äger. Jag hatar att äga saker, hatar att konsumera, hatar att få saker. Jag vill bara existera.
Jag har för tillfället exakt 66 tusen kronor på mitt bankkonto. Jag kan få några lappar mer om jag säljer dator + kläder (bor med mamma så kan inte sälja saker som mikro, tv, soffa osv).
Jag vill bara köpa en enkelbiljett och resa runt i världen och bo på vandrarhem/bo billigast möjligt/vara luffare och njuta av saker som jag egentligen vill ha. Känslor. Frisk luft. Möten med människor. Natur. Andra kulturer. Asien. Afrika. Tropiska länder. Alaska. Nattklubbar. Tält.... livet.
I min bakgrund finns mycket strul. Jag är en mentalt stark person med ett numera läkt psyke. Jag har fortfarande någon form av (allvarlig) ätstörning dock, men den har blivit en så stor del av mig att jag inte längre mår dåligt av den. Den bara "är". Förutom min akilleshäl, dvs maten, så är jag väldigt envis, uthållig, viljestark och autonom. Jag vill inget hellre än att få leva fritt.
Det som håller mig tillbaka är min löjligt goda relation till min ena förälder. Vårat band är så starkt att jag undrar om jag har kvar navelsträngen. Då jag gått igenom mycket svåra saker och alltid haft min mamma där så har jag t.o.m kommit att älska henne mer än mig själv. Det kanske låter vackert men det är ett rent helvete. Värderar hennes lycka mer än min och vågar inte såra henne med min dröm. Men jag måste jaga min dröm.
Jag är så jävla djup. Hon är inte det (hon är inte dum, absolut inte, men hon överanalyserar inte livet som jag gör och förstår mig inte alls).
HUR vågar jag? BÖR jag? Jag är arton, myndig, relativt rik. Har inte gått ut gymnasiet och vill inte heller det. Det skrämmer mig att jag kanske aldrig blir något, att jag kanske lämnar en lovande framtid bakom mig när jag sticker. Men drömmen går före allt. Jag vill se världen. Hur? Hjälp mig, jag är fast i ett liv jag inte vill leva. Jag lever som någon jag absolut inte är och inte vill vara.
Jag hade själv precis samma tankar när jag var 18.
Bästa svaret som jag kan ge dig är att antingen göra vad du själv vill göra innerst inne och sedan inte se dig själv över axeln. För det kommer även här komma en period där du ångrar dig (gör det inte det så är du unik).
Andra alternativet är att gå ut skolan (så slipper du göra det sen) samt skaffa något sunkigt jobb som du kan ha medan du planerar, mer i detalj, vad du vill se och göra på din resa. Du måste ha någon slags budget, annars kommer det bara sluta med att du ringer din mamma och ber om mer pengar.
Mitt råd är skaffa en vattentät-planering och lev efter den.
#1039
2011-07-07, 12:37
Mappmannen
Ursprungligen postat av MudBlood
J
Ja jag är tjej, funderar på att göra mig ful innan jag åker. Ser väl ut som genomsnittsbruden, är inte direkt ful som stryk och skulle säkert kunna passa någon liten byfåne såpass i smaken att han vill avla på mig. Men kanske ska raka av håret på vissa ställen och skaffa en skabbig frisyr, färga håret grått, ta på mig skitfula kläder och på annat sätt förstöra mitt utseende.
Jag mår INTE dåligt. Folk har svårt att fatta detta men det är inte så att jag mår dåligt. Jag vill ha något annat av livet bara.
Ja jag är tjej, funderar på att göra mig ful innan jag åker. Ser väl ut som genomsnittsbruden, är inte direkt ful som stryk och skulle säkert kunna passa någon liten byfåne såpass i smaken att han vill avla på mig. Men kanske ska raka av håret på vissa ställen och skaffa en skabbig frisyr, färga håret grått, ta på mig skitfula kläder och på annat sätt förstöra mitt utseende.
Jag mår INTE dåligt. Folk har svårt att fatta detta men det är inte så att jag mår dåligt. Jag vill ha något annat av livet bara.
Det spelar ingen roll om du är ful, du är tjej. Tjejer har det svårare som omkringresande och det är bara sanningen jag berättar för dig... att du måste vara TUFF som ensam tjej... jag vet inte hur du planerat med boende, men om du bara ska leva dag för dag (har själv gjort det) så kommer du se och uppleva myyycket underbart men också se baksidan av allt det underbara. Vill bara att du ska vara förberedd på det. Du kommer att träffa på världens avskrap, och nu snackar vi inte någon haschad hemlös som vi är vana att se dem här i socsverige.
I en situation där du är ensam med en eller flera påtända människor som lever utanför lagen och vill åt dina pengar och ditt könsorgan, då måste du på något sätt vara beredd på det. De struntar i hur ful du än är, lita på det. Polisen kan du inte alltid vänta dig att få hjälp av, beror på var du åker.
Ok, litar på att du inte mår dåligt. Men du måste tänka ansvarsfullt då det är en destruktiv värld därute. Som sagt, något till självförsvar och väldigt mycket förnuft. Och vad är det för allvarliga ätstörningar du har?
#1040
2011-07-07, 12:38
joeyhell
Lugna ner dig lite, tjæna ihop det dubbla, 66 000 kommer du inte långt på. Jag reste jorden runt i næstan ett år och hade då ca 200 000. Jag var precis som dig, vill ut o se allt som fanns att se, men se før helvete till att gå klart skolan først. Du kommer inte alltid tænka så som du gør nu. Jobba extra, gå klart skolan, du har ett mål. Jobba før det, hasta inte ivæg, planera det!
#1041
2011-07-07, 12:44
loggy15
Det är som om ts har läst mina tankar. Jag har gnagt med samma tankar en längre tid. Jag är så fruktansvärt rädd för att sitta där om 30 år, i en villa med en hund och en gammal russin-fru och tänka "var det här allt?". Är rädd för tiden rent allmänt. Lycka till ts, vitänker likadant.. förutom det där med telefonsex
#1042
2011-07-07, 12:50
Evert-Sven
Jag har tänkt ganska många gånger att bara dra iväg ut i världen med lite ihopskrapade pengar och klara mig bäst jag kan liksom TS tänker göra. Det finns nog över hundra anledningar till varför jag inte dragit och jag skulle kunna rabbla upp de flesta ifall jag velat få något sagt.
Men det ända jag vill säga till TS är: Är detta det du vill så kör hårt. Ingen stoppar dig, jag önskar dig all lycka till.
Men det ända jag vill säga till TS är: Är detta det du vill så kör hårt. Ingen stoppar dig, jag önskar dig all lycka till.
#1043
2011-07-07, 13:06
Euripides
Ursprungligen postat av MudBlood
Kära flashback, jag har just spenderat två timmar gråtandes framför spegeln. Har inte gråtit på flera år. Fick ett psykbryt. Mitt liv är totalt vedervärdigt och jag vantrivs. Jag älskar tanken på hur jag vill leva. Jag är kär i ett ideal.
Det är inte ouppnåeligt, faktum är att jag kan genomföra det nu. Ögonaböj. Jag vill sälja allt jag äger. Jag hatar att äga saker, hatar att konsumera, hatar att få saker. Jag vill bara existera.
Jag har för tillfället exakt 66 tusen kronor på mitt bankkonto. Jag kan få några lappar mer om jag säljer dator + kläder (bor med mamma så kan inte sälja saker som mikro, tv, soffa osv).
Jag vill bara köpa en enkelbiljett och resa runt i världen och bo på vandrarhem/bo billigast möjligt/vara luffare och njuta av saker som jag egentligen vill ha. Känslor. Frisk luft. Möten med människor. Natur. Andra kulturer. Asien. Afrika. Tropiska länder. Alaska. Nattklubbar. Tält.... livet.
I min bakgrund finns mycket strul. Jag är en mentalt stark person med ett numera läkt psyke. Jag har fortfarande någon form av (allvarlig) ätstörning dock, men den har blivit en så stor del av mig att jag inte längre mår dåligt av den. Den bara "är". Förutom min akilleshäl, dvs maten, så är jag väldigt envis, uthållig, viljestark och autonom. Jag vill inget hellre än att få leva fritt.
Det som håller mig tillbaka är min löjligt goda relation till min ena förälder. Vårat band är så starkt att jag undrar om jag har kvar navelsträngen. Då jag gått igenom mycket svåra saker och alltid haft min mamma där så har jag t.o.m kommit att älska henne mer än mig själv. Det kanske låter vackert men det är ett rent helvete. Värderar hennes lycka mer än min och vågar inte såra henne med min dröm. Men jag måste jaga min dröm.
Jag är så jävla djup. Hon är inte det (hon är inte dum, absolut inte, men hon överanalyserar inte livet som jag gör och förstår mig inte alls).
HUR vågar jag? BÖR jag? Jag är arton, myndig, relativt rik. Har inte gått ut gymnasiet och vill inte heller det. Det skrämmer mig att jag kanske aldrig blir något, att jag kanske lämnar en lovande framtid bakom mig när jag sticker. Men drömmen går före allt. Jag vill se världen. Hur? Hjälp mig, jag är fast i ett liv jag inte vill leva. Jag lever som någon jag absolut inte är och inte vill vara.
Det är inte ouppnåeligt, faktum är att jag kan genomföra det nu. Ögonaböj. Jag vill sälja allt jag äger. Jag hatar att äga saker, hatar att konsumera, hatar att få saker. Jag vill bara existera.
Jag har för tillfället exakt 66 tusen kronor på mitt bankkonto. Jag kan få några lappar mer om jag säljer dator + kläder (bor med mamma så kan inte sälja saker som mikro, tv, soffa osv).
Jag vill bara köpa en enkelbiljett och resa runt i världen och bo på vandrarhem/bo billigast möjligt/vara luffare och njuta av saker som jag egentligen vill ha. Känslor. Frisk luft. Möten med människor. Natur. Andra kulturer. Asien. Afrika. Tropiska länder. Alaska. Nattklubbar. Tält.... livet.
I min bakgrund finns mycket strul. Jag är en mentalt stark person med ett numera läkt psyke. Jag har fortfarande någon form av (allvarlig) ätstörning dock, men den har blivit en så stor del av mig att jag inte längre mår dåligt av den. Den bara "är". Förutom min akilleshäl, dvs maten, så är jag väldigt envis, uthållig, viljestark och autonom. Jag vill inget hellre än att få leva fritt.
Det som håller mig tillbaka är min löjligt goda relation till min ena förälder. Vårat band är så starkt att jag undrar om jag har kvar navelsträngen. Då jag gått igenom mycket svåra saker och alltid haft min mamma där så har jag t.o.m kommit att älska henne mer än mig själv. Det kanske låter vackert men det är ett rent helvete. Värderar hennes lycka mer än min och vågar inte såra henne med min dröm. Men jag måste jaga min dröm.
Jag är så jävla djup. Hon är inte det (hon är inte dum, absolut inte, men hon överanalyserar inte livet som jag gör och förstår mig inte alls).
HUR vågar jag? BÖR jag? Jag är arton, myndig, relativt rik. Har inte gått ut gymnasiet och vill inte heller det. Det skrämmer mig att jag kanske aldrig blir något, att jag kanske lämnar en lovande framtid bakom mig när jag sticker. Men drömmen går före allt. Jag vill se världen. Hur? Hjälp mig, jag är fast i ett liv jag inte vill leva. Jag lever som någon jag absolut inte är och inte vill vara.
Du är inte i närheten så smart som du själv verkar tro. Dina samlade tillgångar här i livet är, grovt räknat eftersom du kunde fixa tillskott, 66.000kr och tycker du är rik? Du har inte ens gått ut gymnasiet men vill sälja det lilla du äger och flumma runt tills du är utblottad? Så din dröm är att vara fattig, outbildad, utan meriter och flumma runt och andas frisk luft? Tror du verkligen att dina pengar räcker en längre tid? Din bild av att du kan luffa runt och på något magiskt sätt klara ditt uppehälle är pre-pubertalt och korkat. Du är bara ett barn, ge livet några år till så har din intelligens förhoppningsvis hunnit utvecklats.
#1044
2011-07-07, 13:07
RebeccaBlack
Jo, man har känt likadant men fan aldrig vågat!
Jag tycker du säljer allt och sticket till Vietnam, cyklar sedan till Kambodja för att sedan åka bil till Japan.
Jag tycker du säljer allt och sticket till Vietnam, cyklar sedan till Kambodja för att sedan åka bil till Japan.
Populära ämnen
- Aix En Provence
- Barcelona
- Basel
- Belgrad
- Bern
- Bhutan
- Bogotá
- Bologna
- Brisbane
- Bukarest
- Burma
- Business Class
- Cannes
- Chisinau
- Cork
- Costa Rica
- Cuzco
- Douglas
- Dublin
- Grekland
- Haag
- Hong Kong
- Interrail
- Kina
- Korfu
- Kuba
- Laos
- Madagaskar
- Monte Carlo
- Moskva
- München
- Nice
- Nizhny Novgorod
- Nordkorea
- Oslo
- Paris
- Pattaya
- Podgorica
- Porto Alegre
- Puerto Ayora
- Riga
- Rotterdam
- Santiago De Chile
- Sofia
- Strasbourg
- Tunisien
- Turin
- Turkiet
- Vietnam
- Vladivostok