Lämna Sverige, flytta utomlands, starta ett nytt liv (samlingstråd)/mod

#1153 2011-07-19, 16:58
yasaka
Tackar för svaren!
#1154 2011-07-19, 17:12
Poechali
Kan du inte bara tågluffa som alla andra?
#1155 2011-07-19, 18:13
Ursprungligen postat av Dnoil
Du vet att Preen typ bara finns i sverige så du kommer inte så ruskigt långt med det kortet.

Beoende på skick kan du få mellan 15-30k för saaben.

Lycka till!

Tror du nån vill köpa en SAAB som är stulen av en 19-åring? Nej, fetglöm det.
Indien är mitt förslag också, men du börjar säkert grina när du inser hur världen fungerar.
#1156 2011-07-22, 15:16
Varför ska man stjäla päronens bil? Nog för att det kan finnas anledningar till att vara arg på dem, men stjäl inte av dem. Dessutom är det svårt att sälja en stulen bil utan kontakter då de har ganska bra stöldskydd. Jag tänker på chassinummer och dylikt. Det finns organiserade ligor som ägnar sig åt bilstölder men dessa människor är proffessionella och har de rätta kontakterna i östeuropa. Bensinen förstår jag inte varför man oroar sig för, ska man stjäla slangar man ju bensin också. Eller vill man sno en bil och ändå vara laglig?

Fast jag ser inte problemet för en myndig person att flytta hemifrån. Är man myndig, har 30k att disponera kan man utan vidare bara ta ett flyg till London. Där kan man språket, lätt att få jobb och det är ett EU-land. Om föräldrarna ändå är ett problem kan man ju "rymma" några dagar innan flyget avgår och sova utomhus. Kanske cykla till flygplatsen. Att sova i skogen på sommaren är inget problem med rätta kläder och myggstift. Även om man blir anmäld försvunnen är det inte ett brott, så vad ska de göra vid flygplatsen när de kollar passet? Så länge man inte är förbjuden att lämna Sverige, vilket bara händer om man kanske har begått ett brott, har man full rörelsefrihet.

Att bara snubbla in i ett land utan kunskap i språket är inte alltid så lätt som man tror, speciellt inte om man vill "försvinna". Välj en destination och planera sedan. Tänk på att språken i östeuropa är svårare att lära sig än romanska och germanska språk. Nackdelen är visserligen att de västliga länderna är dyrare att leva i, fast Spanien är inte så fruktansvärt dyrt. Dessutom kan man överleva ganska billigt om man är beredd att göra lite moraliska snedsteg. Ska man sova på gatan kan man lika gärna stjäla mat o.s.v. Enda problemet är all byråkrati. Blir man sjuk utomlands kan det bli kostsamt, alltså behövs en sjukförsäkring.

Jag skulle kunna rekomendera länderna i forna Jugoslavien eller Spanien. Ett lättsamt folk där man utan vidare kan lura byråkratin. Ett annat alternativ kan ju vara något icke organiserat land i östeuropa, kanske Ungern eler Balkan Men återigen, ska man "försvinna" kan det vara bra att tala flera språk och även kunna grunderna i det språk man kommer till. Så välj en destination och börja förbereda!
#1157 2011-07-23, 17:37
MudBlood
Hej pessımıster och tvıvlare! Sıtter for tıllfallet mıtt ı ıstanbuls ınnerstad och kanner mıg stolt over mıg sjalv. Har klarat av ett par dagar har. Vatten kostar 2 sek per lıter ungefar och frukt behover ınte g pa mer an tjugo kronor (2kg). Ater bıllıgt och lever frıtt, gar dıt jag vıll och klarar mıg super. Vıssa vıll kla pa mıg mer klader och jag har fatt sjalar att skyla mıg med. Vılle bara uppdatera lıte, tro pa era drommar!
#1158 2011-07-23, 17:43
niinjaa
Ursprungligen postat av MudBlood
Hej pessımıster och tvıvlare! Sıtter for tıllfallet mıtt ı ıstanbuls ınnerstad och kanner mıg stolt over mıg sjalv. Har klarat av ett par dagar har. Vatten kostar 2 sek per lıter ungefar och frukt behover ınte g pa mer an tjugo kronor (2kg). Ater bıllıgt och lever frıtt, gar dıt jag vıll och klarar mıg super. Vıssa vıll kla pa mıg mer klader och jag har fatt sjalar att skyla mıg med. Vılle bara uppdatera lıte, tro pa era drommar!


Vad glad jag blev nu! Det låter ju helt underbart!
Är övertygad om att du kommer klara dig galant.
Tack för uppdateringen, har undrat hur det gått för dig!



EDIT: Hur/vart bor du?
#1159 2011-07-26, 00:09
Härligt att läsa den här tråden!

Jag gick klart gymnasiet och hade samma känsla som TS, nämligen att bara dra och lämna det gamla livet bakom sig. Men jag hade inte pengar och modet som krävdes då, och idag är jag glad för det. Efter gymnasiet följde två olika tråkiga jobb, några arbetslösa månader som var de tråkigaste i mitt liv, ett oerhört spännande men slitsamt jobb, en arbetslös och händelselös period till och sedan fick jag också en fjärrlängtan som bara kom över mig. Då hade jag pengar och kände mig betydligt mer redo, vilket jag också var. Därför är jag glad att jag väntade. När stunden var inne sålde jag också av allt jag ägde, bil och möbler. En del gav jag även bort till en polare. Han fick helt enkelt nyckeln i handen mot att han sålde av det som återstod av mitt bohag och städade upp. Han hade det svårt ekonomiskt och gjorde som jag bad honom. Han har senare hälsat på mig där jag bor nu.

Idag har jag en lägenhet i Frankrike, ett nytt jobb och jag har lärt mig ett nytt språk och grunderna i ett annat språk som jag planerar att ha nytta av om ett tag. Men innan jag hamnade här luffade jag runt i Östeuropa tills pengarna var slut. Jag sov vissa nätter utomhus och fixade mat för dagen på olika sätt. Det var en fantastisk sommar och jag var med om helt galna fester och träffade personer som jag aldrig hade träffat hemma i Sverige. Om någon såg vad jag gjorde under min luffar-resa skulle säga att jag var en omdömeslös skitstövel vilket jag kanske var, men vad spelar det för roll? Jag gjorde aldrig något som var farligt utan testade bara gränserna. Sådant som den svenska fegheten hade hindrat mig från. Allt kanske inte var så klokt, men återigen, det spelar ingen roll!

Idag har jag behållt mycket som jag lärde mig då. En viktig lärdom för att klara sig är att jag är kapabel att överleva mer än jag tror, det handlar bara om inställningen. Ett trångt rum kan också beskrivas som mysigt, sova under bar himmel kan vara romantiskt, inte tragiskt eller farligt. Så länge man är beredd för natten med rätt kläder och skyddar sig från insekter som kan finnas på platsen är det faktiskt mysigt. Sen är jag mer bestämd att vara mig själv. I Sverige ser man allting annorlunda som något konstigt och löjligt. Här anser man att annorlunda saker är spännande, fast gillar man det inte struntar man i det. Men jag får åtminstone vara mig själv. Många av mina nuvarande kompisar är också imponerade av min historia. Min umgängeskrets består också av personer som jag aldrig hade brytt mig om att lära känna i Sverige. Jag kommer att hålla kontakten med ett par personer även i framtiden

Men nu känns det som om mitt liv har kommit till en ny ände. Jag har byggt upp ett lika stabilt liv som i Sverige, bara att det är format på ett annorlunda sätt. Jag ångrar inte mitt år på den här platsen. Det har gett mig ovärdeliga minnen från möten med människor och upplevelser, samt lärdomar. Jag gjorde en vända till Sverige i juni tillsammans med ett par polare från Frankrike, då kändes det minsann härligt när jag fick stå och agera tolk mellan svenska och franska Nackdelen är att det känns som att jag lämnade Sverige och tappade den person som jag var då. Mina kompisar från Sverige har kvar sina inrutade liv som jag lämnade och utvecklades åt ett helt annat håll. Ibland får jag dagar då jag bara åker till IKEA och äter köttbullar i restaurangen, sen åker jag hem med ett paket knäckebröd och tittar på svt-play. Dessa stunder kan kännas väldigt ensamma då jag bara har sporadisk kontakt med en enda familjemedlem hemma i Sverige. Jag har en ganska brokig familj som idag är splittrad. Fast dessa sentimentala stunder har jag bara någon gång varannan månad, och då bara under en dag. Resten av tiden njuter jag av mitt liv här. Vädret är ju inte omänskligt nio månader om året vilket innebär att människor umgås varje dag här. Varför sitta hemma helt ensam och kolla på tv efter jobbet?

Fast det känns som jag svävade ut lite från vad jag tänkte säga, nämligen att jag planerar att lämna även detta nya liv. Jag kommer att ha mer tålamod nu än förra gången och faktiskt sälja av allt jag äger. Kanske kommer jag att packa en bil och köra upp saker till Sverige för att paketera dem i ett förråd, för jag vill inte lämna allt som jag har skaffat mig här. Men minnena finns kvar och min själ har jag också fortfarande kvar. När allt praktiskt är avklarat här kommer jag att bege mig ut i världen på ännu en planlös resa. Den här gången är skillnaden att jag saknar pengar från början. Men jag hoppas att kunna ta lite svartjobb och eventuellt ta några månaders "återhämtning" genom att jobba i Norge. Med återhämtning menar jag helt enkelt att bara äta, jobba och sova som man vanligtvis gör i Norge. Billigt och bra. Att resa kostar mer pengar än man tror. Fast jag har skaffat en bra cykel som jag kommer att ta med mig på ett tåg någonstans österut, sedan cyklar jag när jag orkar. Tält har jag också med mig och ett stormkök. Så det definitiva nomadlivet kan äntligen börja.

Fast som sagt var, under den kommande månaden kommer jag enbart ordna med praktiska saker. Sälja av mina ägodelar, hitta ett ställe att magasinera lite på, införskaffa utrustning och sedan bara peka åt ett håll med handen och sticka ditåt. Hade jag haft mer pengar hade jag börjat cykla i Nordafrika. Men då jag behöver pengar kommer jag nog att röra mig åt Ungern, Rumänien och Bulgarien. Naturen i Rumänien är en miljö som är mycket underskattad. När jag kom dit förra året kunde jag inte förstå hur något så bedårande vackert kunde ligga i Europa. Västra Ukraina ska tydligen också bjuda på en del intressant, och jag kan lite ryska, så detta måste utforskas

Jag hoppas ni kan förstå mitt spretiga och utsvävande inlägg.
#1160 2011-07-26, 00:17
niinjaa
Ursprungligen postat av Så här är det
Härligt att läsa den här tråden!

Jag gick klart gymnasiet och hade samma känsla som TS, nämligen att bara dra och lämna det gamla livet bakom sig. Men jag hade inte pengar och modet som krävdes då, och idag är jag glad för det. Efter gymnasiet följde två olika tråkiga jobb, några arbetslösa månader som var de tråkigaste i mitt liv, ett oerhört spännande men slitsamt jobb, en arbetslös och händelselös period till och sedan fick jag också en fjärrlängtan som bara kom över mig. Då hade jag pengar och kände mig betydligt mer redo, vilket jag också var. Därför är jag glad att jag väntade. När stunden var inne sålde jag också av allt jag ägde, bil och möbler. En del gav jag även bort till en polare. Han fick helt enkelt nyckeln i handen mot att han sålde av det som återstod av mitt bohag och städade upp. Han hade det svårt ekonomiskt och gjorde som jag bad honom. Han har senare hälsat på mig där jag bor nu.

Idag har jag en lägenhet i Frankrike, ett nytt jobb och jag har lärt mig ett nytt språk och grunderna i ett annat språk som jag planerar att ha nytta av om ett tag. Men innan jag hamnade här luffade jag runt i Östeuropa tills pengarna var slut. Jag sov vissa nätter utomhus och fixade mat för dagen på olika sätt. Det var en fantastisk sommar och jag var med om helt galna fester och träffade personer som jag aldrig hade träffat hemma i Sverige. Om någon såg vad jag gjorde under min luffar-resa skulle säga att jag var en omdömeslös skitstövel vilket jag kanske var, men vad spelar det för roll? Jag gjorde aldrig något som var farligt utan testade bara gränserna. Sådant som den svenska fegheten hade hindrat mig från. Allt kanske inte var så klokt, men återigen, det spelar ingen roll!

Idag har jag behållt mycket som jag lärde mig då. En viktig lärdom för att klara sig är att jag är kapabel att överleva mer än jag tror, det handlar bara om inställningen. Ett trångt rum kan också beskrivas som mysigt, sova under bar himmel kan vara romantiskt, inte tragiskt eller farligt. Så länge man är beredd för natten med rätt kläder och skyddar sig från insekter som kan finnas på platsen är det faktiskt mysigt. Sen är jag mer bestämd att vara mig själv. I Sverige ser man allting annorlunda som något konstigt och löjligt. Här anser man att annorlunda saker är spännande, fast gillar man det inte struntar man i det. Men jag får åtminstone vara mig själv. Många av mina nuvarande kompisar är också imponerade av min historia. Min umgängeskrets består också av personer som jag aldrig hade brytt mig om att lära känna i Sverige. Jag kommer att hålla kontakten med ett par personer även i framtiden

Men nu känns det som om mitt liv har kommit till en ny ände. Jag har byggt upp ett lika stabilt liv som i Sverige, bara att det är format på ett annorlunda sätt. Jag ångrar inte mitt år på den här platsen. Det har gett mig ovärdeliga minnen från möten med människor och upplevelser, samt lärdomar. Jag gjorde en vända till Sverige i juni tillsammans med ett par polare från Frankrike, då kändes det minsann härligt när jag fick stå och agera tolk mellan svenska och franska Nackdelen är att det känns som att jag lämnade Sverige och tappade den person som jag var då. Mina kompisar från Sverige har kvar sina inrutade liv som jag lämnade och utvecklades åt ett helt annat håll. Ibland får jag dagar då jag bara åker till IKEA och äter köttbullar i restaurangen, sen åker jag hem med ett paket knäckebröd och tittar på svt-play. Dessa stunder kan kännas väldigt ensamma då jag bara har sporadisk kontakt med en enda familjemedlem hemma i Sverige. Jag har en ganska brokig familj som idag är splittrad. Fast dessa sentimentala stunder har jag bara någon gång varannan månad, och då bara under en dag. Resten av tiden njuter jag av mitt liv här. Vädret är ju inte omänskligt nio månader om året vilket innebär att människor umgås varje dag här. Varför sitta hemma helt ensam och kolla på tv efter jobbet?

Fast det känns som jag svävade ut lite från vad jag tänkte säga, nämligen att jag planerar att lämna även detta nya liv. Jag kommer att ha mer tålamod nu än förra gången och faktiskt sälja av allt jag äger. Kanske kommer jag att packa en bil och köra upp saker till Sverige för att paketera dem i ett förråd, för jag vill inte lämna allt som jag har skaffat mig här. Men minnena finns kvar och min själ har jag också fortfarande kvar. När allt praktiskt är avklarat här kommer jag att bege mig ut i världen på ännu en planlös resa. Den här gången är skillnaden att jag saknar pengar från början. Men jag hoppas att kunna ta lite svartjobb och eventuellt ta några månaders "återhämtning" genom att jobba i Norge. Med återhämtning menar jag helt enkelt att bara äta, jobba och sova som man vanligtvis gör i Norge. Billigt och bra. Att resa kostar mer pengar än man tror. Fast jag har skaffat en bra cykel som jag kommer att ta med mig på ett tåg någonstans österut, sedan cyklar jag när jag orkar. Tält har jag också med mig och ett stormkök. Så det definitiva nomadlivet kan äntligen börja.

Fast som sagt var, under den kommande månaden kommer jag enbart ordna med praktiska saker. Sälja av mina ägodelar, hitta ett ställe att magasinera lite på, införskaffa utrustning och sedan bara peka åt ett håll med handen och sticka ditåt. Hade jag haft mer pengar hade jag börjat cykla i Nordafrika. Men då jag behöver pengar kommer jag nog att röra mig åt Ungern, Rumänien och Bulgarien. Naturen i Rumänien är en miljö som är mycket underskattad. När jag kom dit förra året kunde jag inte förstå hur något så bedårande vackert kunde ligga i Europa. Västra Ukraina ska tydligen också bjuda på en del intressant, och jag kan lite ryska, så detta måste utforskas

Jag hoppas ni kan förstå mitt spretiga och utsvävande inlägg.


Åh, vilken underbar berättelse!

Det är precis såhär som jag vill göra, precis såhär jag har tänkt mig. Hoppas bara att jag lyckas lika bra, för det är ju inte alltid det går så bra som det gick för dig. Men du har rätt i det du skriver, att mycket handlar om inställningen. Det ska jag ta med mig!

Tack för att du delade med dig och lycka till med nästa äventyr!
#1161 2011-07-26, 02:11
Rode
hahah TS jag tycker du ska packa din ryggsäck och dra, Har tänkt många gånger samma tanke men aldrig gjort de. Är för rädd för att resa själv.. Men säg inte upp kontakten med dina anhöriga bara för att du ska dra från Sverige,

Jag ska inte vara så negativ som en del är i tråden, ÅK så fort som möjligt går det åt helvete så märks det nog men du har iaf försökt.

Men de går nog säkert bra,


Och om du nu åker så håll oss uppdaterade, så vi kan följa dig på resan,


ETT STORT LYCKA TILL!
#1162 2011-07-26, 02:59
minscha
Fy fan vilken egoistisk jävel du verkar vara ts. Om du inte har ett jävligt bra skäl till att gå upp i rök så är det bara onödigt.
#1163 2011-07-26, 14:40
Ursprungligen postat av minscha
Fy fan vilken egoistisk jävel du verkar vara ts. Om du inte har ett jävligt bra skäl till att gå upp i rök så är det bara onödigt.


Jag måste naturligtvis hålla med dig men familjer kan ibland vara komplicerade. Om föräldrarna skulle göra allt de kan för att stoppa TS från att resa iväg kan man ju "försvinna" men sedan ringa till dem och säga att man lever men inte önskar kontakt med dem. Då har man bara gjort ett beslut och beroende på omständigheterna har man inte gjort fel. Att stjäla bilen är väldigt fel, och är man sur på päronen ska man inte vara ett större svin tillbaka.

Att besvara ondska med ondska leder aldrig till någon upprättelse. Det är bättre att bara tydligt markera vad som är rätt och fel. Antingen får man upprättelse, eller så går man vidare utan kontakt med päronen. Att ta avstånd från människor är också ett hårt straff, men jag vet inte om föräldrarna förtjänar det. Ska de råka ut för ett sådant öde hoppas jag att de förtjänar det.

Men vad spelar ett tufft flrflutet för roll i ens vuxna liv? Föräldrar kan göra vad som helst men man väljer själv om det ska få förstöra ens liv. Det bästa är att bara gå vidare och låta tiden läka såren. Sluta vara arg och bitter helt enkelt.
#1164 2011-07-26, 21:17
Ursprungligen postat av niinjaa
Åh, vilken underbar berättelse!

Det är precis såhär som jag vill göra, precis såhär jag har tänkt mig. Hoppas bara att jag lyckas lika bra, för det är ju inte alltid det går så bra som det gick för dig. Men du har rätt i det du skriver, att mycket handlar om inställningen. Det ska jag ta med mig!

Tack för att du delade med dig och lycka till med nästa äventyr!


Idag har jag sålt min gitarr. Det känns vemodigt eftersom jag brukade spela mycket på den. Samtidigt är det inte möjligt att släpa på en gitarr genom ett nomadliv.

Men inställningen då. Jag tror att det faktiskt går bra om man kommer iväg, för har man drivkraften att resa har man också drivkraften att bygga upp något också. Men det kommer hinder och motgångar som att man står i ett land utan att tala språket, utan jobb och utan pengar. Att det blev Frankrike beror på att jag kände en familj här som jag kunde få bo hos och eventuellt få jobb genom. Sedan fick jag jobb här och kunde skaffa ett eget ställe att bo på. Det är en rik och ganska inflytelserik familj, så jag kanske hade tur som inte behövde återvända till Sverige. Jag hade faktiskt inte ens råd med att resa hit från Spanien som jag befann mig i när pengarna tog slut, så jag liftade och vandrade vissa sträckor. Under de dagarna kändes allt bara jobbigt. Men jag var besluten att inte återvända till Sverige och följaktligen löste jag situationen.

Så vill man resa ska man vara beredd på motgångar, men också vara besluten att komma över dem. Om samma situation uppstår igen får jag leva som en pundare någonstans helt enkelt. Jag äter den mat jag kommer över och sover där jag kan lägga mig ner eftersom pundarstilen faktiskt är möjlig i några veckor. Allt handlar om inställningen. Det enda jag har att vinna på att komma till Sverige är en bättre ekonomisk trygghet, men det intresserar mig inte. Så nej, jag har inget att förlora. Man blir inte magsjuk för att man går till brickstället på en restaurang och äter rester, så man överlever alltid på något sätt.