Härligt att läsa den här tråden!
Jag gick klart gymnasiet och hade samma känsla som TS, nämligen att bara dra och lämna det gamla livet bakom sig. Men jag hade inte pengar och modet som krävdes då, och idag är jag glad för det. Efter gymnasiet följde två olika tråkiga jobb, några arbetslösa månader som var de tråkigaste i mitt liv, ett oerhört spännande men slitsamt jobb, en arbetslös och händelselös period till och sedan fick jag också en fjärrlängtan som bara kom över mig. Då hade jag pengar och kände mig betydligt mer redo, vilket jag också var. Därför är jag glad att jag väntade. När stunden var inne sålde jag också av allt jag ägde, bil och möbler. En del gav jag även bort till en polare. Han fick helt enkelt nyckeln i handen mot att han sålde av det som återstod av mitt bohag och städade upp. Han hade det svårt ekonomiskt och gjorde som jag bad honom. Han har senare hälsat på mig där jag bor nu.
Idag har jag en lägenhet i Frankrike, ett nytt jobb och jag har lärt mig ett nytt språk och grunderna i ett annat språk som jag planerar att ha nytta av om ett tag. Men innan jag hamnade här luffade jag runt i Östeuropa tills pengarna var slut. Jag sov vissa nätter utomhus och fixade mat för dagen på olika sätt. Det var en fantastisk sommar och jag var med om helt galna fester och träffade personer som jag aldrig hade träffat hemma i Sverige. Om någon såg vad jag gjorde under min luffar-resa skulle säga att jag var en omdömeslös skitstövel vilket jag kanske var, men vad spelar det för roll? Jag gjorde aldrig något som var farligt utan testade bara gränserna. Sådant som den svenska fegheten hade hindrat mig från. Allt kanske inte var så klokt, men återigen, det spelar ingen roll!
Idag har jag behållt mycket som jag lärde mig då. En viktig lärdom för att klara sig är att jag är kapabel att överleva mer än jag tror, det handlar bara om inställningen. Ett trångt rum kan också beskrivas som mysigt, sova under bar himmel kan vara romantiskt, inte tragiskt eller farligt. Så länge man är beredd för natten med rätt kläder och skyddar sig från insekter som kan finnas på platsen är det faktiskt mysigt. Sen är jag mer bestämd att vara mig själv. I Sverige ser man allting annorlunda som något konstigt och löjligt. Här anser man att annorlunda saker är spännande, fast gillar man det inte struntar man i det. Men jag får åtminstone vara mig själv. Många av mina nuvarande kompisar är också imponerade av min historia. Min umgängeskrets består också av personer som jag aldrig hade brytt mig om att lära känna i Sverige. Jag kommer att hålla kontakten med ett par personer även i framtiden
Men nu känns det som om mitt liv har kommit till en ny ände. Jag har byggt upp ett lika stabilt liv som i Sverige, bara att det är format på ett annorlunda sätt. Jag ångrar inte mitt år på den här platsen. Det har gett mig ovärdeliga minnen från möten med människor och upplevelser, samt lärdomar. Jag gjorde en vända till Sverige i juni tillsammans med ett par polare från Frankrike, då kändes det minsann härligt när jag fick stå och agera tolk mellan svenska och franska
Nackdelen är att det känns som att jag lämnade Sverige och tappade den person som jag var då. Mina kompisar från Sverige har kvar sina inrutade liv som jag lämnade och utvecklades åt ett helt annat håll. Ibland får jag dagar då jag bara åker till IKEA och äter köttbullar i restaurangen, sen åker jag hem med ett paket knäckebröd och tittar på svt-play. Dessa stunder kan kännas väldigt ensamma då jag bara har sporadisk kontakt med en enda familjemedlem hemma i Sverige. Jag har en ganska brokig familj som idag är splittrad. Fast dessa sentimentala stunder har jag bara någon gång varannan månad, och då bara under en dag. Resten av tiden njuter jag av mitt liv här. Vädret är ju inte omänskligt nio månader om året vilket innebär att människor umgås varje dag här. Varför sitta hemma helt ensam och kolla på tv efter jobbet?
Fast det känns som jag svävade ut lite från vad jag tänkte säga, nämligen att jag planerar att lämna även detta nya liv. Jag kommer att ha mer tålamod nu än förra gången och faktiskt sälja av allt jag äger. Kanske kommer jag att packa en bil och köra upp saker till Sverige för att paketera dem i ett förråd, för jag vill inte lämna allt som jag har skaffat mig här. Men minnena finns kvar och min själ har jag också fortfarande kvar. När allt praktiskt är avklarat här kommer jag att bege mig ut i världen på ännu en planlös resa. Den här gången är skillnaden att jag saknar pengar från början. Men jag hoppas att kunna ta lite svartjobb och eventuellt ta några månaders "återhämtning" genom att jobba i Norge. Med återhämtning menar jag helt enkelt att bara äta, jobba och sova som man vanligtvis gör i Norge. Billigt och bra. Att resa kostar mer pengar än man tror. Fast jag har skaffat en bra cykel som jag kommer att ta med mig på ett tåg någonstans österut, sedan cyklar jag när jag orkar. Tält har jag också med mig och ett stormkök. Så det definitiva nomadlivet kan äntligen börja.
Fast som sagt var, under den kommande månaden kommer jag enbart ordna med praktiska saker. Sälja av mina ägodelar, hitta ett ställe att magasinera lite på, införskaffa utrustning och sedan bara peka åt ett håll med handen och sticka ditåt. Hade jag haft mer pengar hade jag börjat cykla i Nordafrika. Men då jag behöver pengar kommer jag nog att röra mig åt Ungern, Rumänien och Bulgarien. Naturen i Rumänien är en miljö som är mycket underskattad. När jag kom dit förra året kunde jag inte förstå hur något så bedårande vackert kunde ligga i Europa. Västra Ukraina ska tydligen också bjuda på en del intressant, och jag kan lite ryska, så detta måste utforskas
Jag hoppas ni kan förstå mitt spretiga och utsvävande inlägg.