Okej, nu förstår jag delvis varför du reagerar så stereotypt. Men måste du dra paraleller till din Morfar (all respekt till honom men kanske inte som ett exempel att använda här) om att "Tysken kommer"...Jag fattar din poäng angående att ignorans är en grogrund till hat, men riktigt så jävla långt att vi ligger på randen till krig mot er utlänningar är det väl knappast? Det må hända att jag kanske är ett par år yngre än dig men jag är inte dum i huvudet (nej det har du inte påstått utan det är jag som skriver), men vadå platt tv? Sjukt resonemang alltså. Från att ha vuxit upp i ett gråsocialistiskt-betongsverige styrt av Socialdemokrater till att ha blivit regerade av Borgare under 8 år till att Sverige fått ett extremt influx av invandrare + Sverigedemokraterna på köpet. Skiter i sak vad som har hänt, men att saker och ting har förändrats kan nog även den största idioten se.

Ja alltså frågan var ärlig. Måste bägaren alltid rinna över? I Sverige som är tio ggr mer extremt där alla jämt ska ha rätt och ingen får ifrågasätta något annat än etablissemanget eller oppositionen (rasister inräknade då de trots allt har oppositionellt företräde idag) där vi som vuxit upp i sosse-jante-smörjan hela tiden sett familjer invagga sina småbarn i någon slags falsk trygghet som leder till att svenskar knyter näven i fickan än mer än vad jag skulle vija påstå att många Japaner gör. Däremot finns det långt fler rabiata rättshaverister i Sverige (läs feminister, rasister, socialister, idioter) som bara måste göra sin röst hörd, medan jag upplever många Japaner inte känner samma behov av att bekräfta sig själva. Så är det hur jag uppfattar det.

Nu märks det dock att du vuxit upp på landsbygden, vilket jag inte har gjort. Däremot så förstår jag resonemanget men anledningen till att du kanske inte uppfattat att samhället förändrats kanske är just för att du kommer ifrån landsbygden? Ingen aning, men det är väl samma sak i Japan. Jag kan känna att Japan också förändrats, om än mindre än Sverige. I storstäder. Däremot om jag tar minsta lilla steg ut på landsbygen så är jag tillbaka på 80-talet igen.

Och ja, jag står fast vid att jag bemöter folk individuellt snarare än vad de har för hudfärg. Därmed också ignoransen. Är jag en bidragande faktor till att rasismen låtits öka i Sverige? Ingen aning, men om jag varit det så skiter jag fullständigt i det. Jag är ingen politiker och jag har ingen agenda. Har du?
Har aldrig varit min avsikt utan som sagt så har jag haft en relativt omständig uppväxt i Sverige. Däremot är Japan inte Sverige och Japan är mitt hemland där jag kan känna mig trygg och veta att mitt barn kan få en uppväxt som förhoppningsvis kommer att vara tiotals ggr mindre omständig än min egen och därför ser jag det snarare som ett individuellt problem för er utlänningar att hantera när det kommer till ignorans. Antingen accepterar ni att Japan är Japan med den ignorans det innebär eller också så gör ni det inte. Och med det menar jag den ignoransen som uppenbart inte är illa menad men som enligt dig är rasistisk, vilken den är om man tolkar det som hur djävulen läser bibeln. Vill du hitta rasism och att folk är ute efter dig så spelar det fan ingen roll var du bor. Du kommer alltid att känna dig förtryckt om du inte lär dig att slappna av och inse att alla är inte köttätande monster med imperialistiska drömmar om återupprättandet av dainippon som vill slänga ut alla gaijins. Liksom, vi snackar om Japan. Inte om Saudiarabien.

I vilket fall så kan du bara ta ansvar för dig själv och dina närmaste, så jag orkar inte lyssna på någon sjuk predikan om hur det ena kan leda till det andra. Vad tänker du ta upp näst? Skotten i Sarajevo? Jag orkar fan inte.

Ja, vad bra att det var intressant att diskutera med mig. Du får gärna gilla mig. Däremot är jag inte ditt studieobjekt utan vill du bara skriva till mig av ren nyfikenhet kan du göra det via PM och dessutom på ett bra mycket trevligare sätt.

Kan vi återgå till topic nu eller vill du fortsätta att snacka om kommande tyskar?

Tjolahopp!

Måste och måste, jag försökte få dig att förstå varför jag är känslig inför ignorans, eftersom jag sett vad det kan leda till. Och nejdå, jag anser inte att Japan befinner sig på randen till krig mot oss icke-japaner. Möjligen om man haft nordkoreanskt påbrå. Den rasismen börjar bli allt mer högljudd. Svårare att bedöma om den också vinner i acceptans. Men det är inte den vi diskuterar, bara ett litet sidospår. Min egen personliga bakgrund är det som styr mitt framtida (således nutida) beteende. Och att du tycker jag agerade stereotypt så blir ju den självklara motfrågan; hur skulle jag agerat? Jag vet inte vem du är, jag visste inte ens att du var heljapan som vuxit upp i Sverige (helt parentetiskt, tog inte upp det innan men att jämföra med diasporan i Düsseldorf missar lite eftersom de är mer av en enklav där med egna butiker, skolor osv.) Alltså kan jag inte utgå från annat än det jag vet om japaner. Och som du kanske märker är det en liten smula mer än Svenne i Bredängen? Du känner dig väl inte hotad av det? Jag försäkrar att det definitivt inte är min avsikt.



Du kan vara lugn, det är ytterst sällan den rinner över. En gång vart fjärde år kanske. Kom ihåg att det var ett svar på en fråga, inget annat. Ingen personlig agenda eller så. Och när det gäller förhållandena i Sverige så är jag helt klart ingen bra bedömare. Har inte varit hemma på fem år och när jag kommer hem är det sällan mer än en vecka, tio dagar och då blir det liksom per definition vischan. Och den är sig lik. Samma grödor till och med.



Jag besöker inte heller Tokyo, Osaka eller exempelvis Fukuoka särskilt ofta. Tokyo är nog tre år senast. Så jag kan bara understryka att vischan i Japan är om möjligt ännu mera statisk än den är i Sverige. Likheterna är dock anmärkningsvärda och skillnaderna obefintliga.

Här har du en fråga som jag är nyfiken på, därav min oförställda glädje när jag hittade dig, tycker du att Japan rent socialt befinner sig där Sverige var på 70-talet? Jag tänker på sådant som kärnfamilj, synen på skilsmässa (där barnet följer modern och bryter kontakten med fadern), äktenskap (känner ingen som är sambo i Japan, betyder inte att de inte finns). Detta går inte att diskutera med japaner av den enkla anledningen att de inte vet hur det såg ut på 70-talet i Sverige och hur det ser ut idag. Men det är en sån där fråga jag kan gå runt och grubbla på och där det blir frustrerande att inte kunna prata med någon om det.



Jag är inte antropolog, så jag studerar inte dig. Men jag erkänner villigt att du gör mig nyfiken och jag finner din erfarenhet av att vara delad mellan din födslokultur och uppväxtkultur intressant. Det är väl inget brottsligt att vara nyfiken? Nyfikenhet är grunden för kunskapssökande och det är det enda jag ägnar mig åt. Även om du kanske vill tolka det annorlunda.

宜しくお願い申し上げます。

Vet faktiskt inte om rasismen mot nordkoreaner direkt har ökat eller minskat. Är väl mer oron över krig som hänger högre ju högre tongångarna går. Visst, på TV och liknande får de väl att låta som att ett krig är närstående men jag frågade mina jeitai-kompisar och de sa bara だいじょうぶ och det var när det var som hetast. Nu verkar ju läget lugnat ner sig, men den "rasismen" du beskriver mot koreaner är väl ungefär som "rasismen" sett ut mellan danskar och svenskar eller svenskar och ryssar under historien och är ju inte direkt någon ny företeelse men visst när det blossar upp så gör ju media allt för att sälja lösnummer så att säga, men i det vardagliga livet är det knappast något som man märker av. Förutom när jag snackar med svärfar men han är å andra sidan ganska rabiat.

Hotad? Av vem då? Någon jag inte känner på FB? Kände väl mest att det var tröttsamt att lyssna på alla stereotyper du radade upp istället för att fråga. Liksom, jag blir inte stött av frågan om jag är halvjapan eller heljapan eller om jag ser mig som mest svensk eller japansk. Det är frågor jag kan få från både Japaner och Svennar men för mig är svaret jävligt enkelt: Jag är en heljapan som i identiteten känner mig både och. Och svårare än så är det faktiskt inte haha.

Men visst, då förstår jag lite mer varför du är känslig just för ignorans. Jag är också känslig för ignorans. Antagligen pga min uppväxt i Sverige, och kanske därför jag är lite restriktiv men inget fel i det. Snarare sunt att hålla huvudet kallt ute i det offentliga och bara vara en i mängden, vilket jag då kan vara i Japan, så det unnar jag mig efter mina år i Sverige. Dvs en lugn plats där alla ser ut som mig själv och där jag bara kan slappna av med min familj.

Rent socialt kan man dra stora paraleller med hur det såg ut i Sverige under sent 70-tal och 80-tal. Helt klart. Dock inte politiskt, då vi inte har samma välfärd utan i Japan är man mer beroende av familjen än vad man var i Sverige på 70-talet rent praktiskt. Men rent socialt så ja. Det där är ju svårt. Jag var bara barn i Sverige då men tänker jag tillbaka på min uppväxt och hur samhället såg ut då så kan jag helt klart finna paraleller till hur det var på den tiden och hur det är i Japan nu. Dock så skulle jag säga att det var likadant i Japan för åtminstone 20-år sedan, möjligen att familjebanden var starkare till kärnfamiljen och att man inte skilde sig i lika hög utsträckning. I övrigt har det Japanska samhället gått igenom väldigt små förändringar när vi talar om Japan som land. LDP sitter fortfarande vid rodret som de mer eller mindre alltid gjort. Svamp blev olagligt efter Fotbolls VM 2002 (om man nu bryr sig om sådana saker och gör man det så tycker jag man kan dra åt helvete). Blir sommar OS snart, efter det så återgår väl saker till det normala antar jag, så inget nytt under solen direkt. Får väl se om Kina börjar agera mer hotfullt i framtiden men just nu så verkar Nordkorea vara den största utrikespolitiska frågan men för mig så flyter livet på i sin stilla gång.

Nyfikenhet kan leda till ignorans som i sin tur kan leda till rasism. Du ska sluta lägga näsan i blöt och hålla huvudet kallt. Det är så det går till. Capice? Hahahaha. Skämt å sido. Trevligt att råkas med dig också. Hoppas du kan finna frid i Japan och att du skäller ut första bästa Lawson-idiot hahahaha vem fan bryr sig? Är ju bara snorungar som jobbar där. Nej, så menade jag faktiskt inte. Man ska sköta sig men som du fattar så har jag jävligt nära till garv vilket kan få mina japanska polare och i synnerhet min fru att vilja täppa till truten på mig titt som tätt men det bjuder jag på. Kan ju inte assimilera mig helt. Skulle tappa ansiktet om jag en dag insåg att mina lärdomar i Sverige gått förlorade. Hehe.

För att återgå till topic: Här är ett tips till ALLA er som vill få Japaner att asgarva. Jag lovar, funkar i 90% av fallen under förutsättningar att ni känner varandra något sånär och har en något vänskaplig relation (gör det inte med folk ni inte känner dock, men det antar jag att ni inte gör hemma i Sverige heller. Dvs börjar snacka med folk på gatan. Sådant beteende hör hemma i sopkorgen) : PAREIDOLIA. Dvs saker som ser ut som ansikten eller andra saker fast de inte är syftade att göra det. Japaner älskar den sortens humor och då många verkar fått för sig att Japan är något gulligt lekland där alla gör Victory sign så fort en kamera rullats upp så kan ni glömma det. Googla Pareidolia och ni kommer att få den stelaste konversation att sluta i tårar av skratt.

Saker att inte skämta om med vänner: Döden. Ironiska skämt. Skämt eller allmänt snack om tredje person. Folks utseende.

Någon annan med humor som kan fylla på? Verkar råda missuppfattningar om vad folk här tycker är komiskt då humorn är såpass kulturellt bunden både till Sverige (som i sin tur antagligen fått mycket av sin humor från USA) och Japan. Sarkasm och sådant kan ni glömma. Samma sak gäller i övrigt i andra delar av östasien också. När jag var i Taiwan så talade jag med en kille och vi kom in på det här med identiter och Kinas förhållning till Republiken Kina (Taiwan). Inget ämne att rekommendera men av någon anledning från vårat koloniala förflutna så älskade han Japan. Iaf så sa jag "You have to look around", som i "Du måste se dig omkring (typ få perspektiv på världen)"...varav han började kolla runt i alla möjliga riktningar vilket fick mig att dö av skratt. Men ja. Det är helt klart en annan humor som gäller här och det kan vara bra för turister att veta. Många säger ofta att vi inte fattar ironi och det stämmer, men mer än så brukar den gemene turisten inte fatta, så finns det fler saker ni andra japan-ex japan-bor har att komma med så fyll på. Bra information för turister eller framtida studenter om inte annat.

Och nej. Alla Japaner gillar inte variety shows som går ut på att skada andra eller andra sadistiska saker. Det är en myt. Det vore som att säga att alla svenskar älskar paradise hotel eller vafan det heter. Det stämmer helt enkelt inte, även om det finns en stor målgrupp för ändamålet.

Appropå det här med sadistisk tv...

Stämmer det att det har varit dusikussion i Japan sedan nyår om de sadistiska inslagen i Downtowns nyårsshow? Gaki no (bla bla bla)...

Hörde även att det blev lite upprört över att de hade valt att svartmåla (bokstavligt talat) den i duon som inte är Matusmoto (namnet är helt borta just nu) och att de blev lite förvånade över att det inte riktigt gick hem i Nordamerika.

Har du nån koll på om det blev någon "seriös" debatt kring de där grejerna?

ガキの使い, alltså hela grejen med deras program går ju just ut på sadism eller punishment på ett eller annat sätt. Visst, vad som föranleder "straffet" kan förvisso vara roligt men jag tycker att på senare år har det bara blivit barnsligt. Det är klart att det diskuteras. Den äldre generationen uppfattar jag ta större avstånd från deras program men det å sin sida är väl inte speciellt konstigt.

Hahaha ja jag minns det. Black face. Initialt så blev det liksom inga större reaktioner, förrän Amerikanerna fick upp ögonen för vad som föregick och då blev det rabalder. Först då uppfattade jag det som att man i Japan tog det mer seriöst. På nichan och liknande så är det såklart en annan jargong men jag kan säga att det idag finns en mycket större förståelse för vad folk faktiskt uppfattar som ren rasism, dvs att exempelvis svartmåla sig (bokstavligen), eller den där gången Obama blev parodiserad som en apa i någon reklamfilm.

Men då det var så uppenbart rasistiskt att det väckte internationell uppmärksamhet så ja, alltså jag tror inte det hade diskuterats lika intensivt i Japan om det inte fått internationell uppmärksamhet. Tyvärr. Men å andra sidan är det en balansgång. Vi har inte någon "white guilt" eller hur jag ska säga, och därmed så har Japaner generellt inte samma syn på det här med rasism och liknande, om man undantar exempelvis gamla kolonier som Korea, och skulle någon få för sig att skämta om koreaner i nationell TV så skulle det antagligen skapa bra mycket större rubriker än något annat om vi nu talar om rasism. Så där finns det väl en "Japanese guilt", alternativt förnekelse och motsatsen men ja, vilket får anses vara det närmaste "white guilt" man kan komma här i landet.

Själv tycker jag att det mest är en fördummande form av humor...Eller för mig så uppskattar jag humor som rakugo och liknande traditioner där artisterna faktiskt besitter förmågan att få folk att skratta bara med ytterst få verktyg än sitt verbala, dvs en lite mer intellektuell form av humor. Men visst, vissa sketcher från Gatitsuka är roliga om man är på barnsligt humör...vilket jag ofta, är så jag ska inte ljuga och sitta här och spela pretto. Nog fan har jag också kollat på deras program och garvat ahahahahaha.

Jag är imponerad över hur tystlåtna japaner är, men så fort de hamnar på tv så blir det extremt högljudda nästan på amerikansk nivå. De verkar gilla att ta ut svängarna på TV.

Tyder på att du inte känner några Japaner speciellt nära. I kollektivtrafiken eller ute i det civila så är man reserverad och vill inte göra mycket väsen av sig. Därav pratas det minimalt i telefonen på tunnelbanan/tåget/buseen och pratar folk med varandra så är det på en väldigt mjuk ljudnivå (i kollektivtrafiken), förutsatt att folk inte är packade eller liknande, då kan det såklart hända att folk blir mer högljudda på tågen etc.

Däremot om man är hemma hos någon man känner, är ute och dricker eller gör något annat socialt så kan du räkna med att folk snackar på precis som i vilket land som helst. Är väl inget konstigt?

Naturligtvis blir folk ofta högljudda av alkoholintag, men det är fortfarande inte på samma nivå som på TV. Jag gillar verkligen när folk ropar "EEE" till och från, framför allt om de är kvinnor.

Syftade givetvis inte unikt på situationer där alkohol är ett måste. Finns många pratglada folk som varken dricker eller röker och är jävligt roliga ändå. Klart att folk gör till sig i TV men det finns gott om högljutt folk ute i det civila också, om än kanske inte vad du har sett.

Jag har nog missat det i så fall. Men inte ens fulla människor tenderar att vara lika jobbiga som folk i kollektivtrafiken i Sverige kan vara, även om de är nyktra. Jag gillar det civiliserade sättet i Japan. Sverige har mycket att lära sig från Japan.

Och du hade bott hur länge här? Tre veckor? Jämför det med oss andra i tråden och kom tillbaka om sisådär 10-30år så får vi se vad du har att säga. Du kan givetvis inte jämföra kollektivtrafiken i Sverige eller ens hur det ser ut på gatorna i vissa storstäder i Sverige. Nu anser jag förvisso inte att Sverige är speciellt ociviliserat jämfört med exempelvis Kina, Ryssland, Storbritanninen, USA, Tyskland, ... Möjligtvis att finnar är mer reserverade än svenskar men jag kan inte tänka mig något annat folk i Europa än just etniska svenskar vara de mest tystlåtna och något reserverade folket.

Har förvisso aldrig varit i USA så där kan jag bara prata om vad jag uppfattat det som, men övriga länder + Balkan etc. Jämfört med dessa länder så framstår de flesta svenskar som lammungar.

Därmed inte sagt att dina upplevelser efter tre veckor är fel. Men det är givetvis för kort tid för att ha kunnat skapa sig en ordentlig och genomgrundlig uppfattning av landet. Är du här som student eller turistar du? Missförstå mig rätt, är inte ute efter att förstöra din upplevelse, är mest nyfiken då detta trots allt är Japantråden som tyvärr är rätt död till och från så kom gärna och fyll på med fler upplevelser. Intressant att höra från mitt perspektiv och säkert många andras.

Föressten, vad är det du tycker att Sverige har att lära av Japan? (Frågar för att jag är genuint nyfiken och ingenting annat).