Att skaffa uppehållstillstånd i Kap Verde
Enkel affär trodde jag...
Det är 2 kilometer till polisen och jag går.
Jag gick till polisen för att förnya mitt turistvisum men de ville inte ge mig ett nytt då jag varit här nästan ett år, då är man inte turist längre.
Så, fixa ett uppehållstillstånd på 6 månader instället. Jag fick en lista med det jag behöver. Det som skiljer är att jag behöver ha vaccination mot gula febern, läkarintyg och ett personnummer.
Personnummer har jag men mitt intyg för vaccination blev stulet i samband med ett inbrott i båten så jag tänkte att jag får ta en ny vaccination. Jag hittade dock en journalanteckning på 1177 så jag skrev ut den, på svenska.
Mitt NIF blev också stulet men 25kr senare hade jag en ny utskrift från stadshuset.
Tillbaka till polisen som blev sur över att jag inte hade läkarintyget de ville ha, jag trodde det räckte med vaccinationen.
Så, till sjukhuset där de vägde mig, tog blodtryck och puls. Allt var för högt men de intygade att jag inte hade difteri eller polio.
Tillbaka till polisen på onsdagen. Hon blev glad att jag hade alla papper och sade att jag skulle komma på fredagen och hämta passet med visumet.
Jobbade med båten på fredagen så jag tänkte att jag går på måndag i stället.
På söndagen trodde jag det var måndag och gick dit. Stängt.
På måndagen blev det en tur till, hon hittade inte passet och bad mig komma tillbaka på tisdagen i stället.
Ny promenad på tisdag morgon, det är stekhett och fuktigt här nu så det är en svettig promenad.
Passet var inte klart och hon bad mig komma tillbaka på onsdag kl 9 för att prata med chefen för fronteira, immigrationspolisen. Nervöst frågade jag om det var ett problem men hon sade nej. Jag började bli lite nojig, polisen här vet i princip allt som händer här och jag funderade på om de skall förhöra mig om droger och att jag umgås med Carin, jag visste inte om han kunde engelska så jag ville ta med henne som tolk. Polisen vet exakt vem hon är så det var kanske inte heller det bästa... Jag funderade på vad jag skulle säga om de frågar, jag vill inte ljuga för dem, de frågar nog aldrig något de inte redan vet svaret på så jag var nervös.
Onsdag kl 9.20 var jag där. Chefen hade inte kommit in än. Så, ut och käka frukost och sedan tillbaka.
Hon bad mig återkomma kl 14 då chefen skulle vara där.
Åter till centrum, slappa lite och sedan promenera tillbaka kl 14 och träffa chefen.
3 minuters samtal och han berättade att man inte får bo på båt här mer än 90 dagar. Jag måste skaffa mig en lägenhet. Jag har altså varit illegal sedan december...
Vafan, jag har bättre standard i båten än de flesta lägenheter så det känns inte intressant. Skall jag hyra en lägenhet med bra standard är det 4-6000kr i månaden. En billig kan kosta 2000.
Men han gav mig uppehållstillstånd till 1a februari och bad mig skaffa en lägenhet till dess.
8 promenader till polisen totalt. Suck...
Nu måste jag hitta en lägenhet, eller åtminstone ett kontrakt på en som jag kan visa den 1a februari. Det går säkert att lösa ett falskt kontrakt men Carin vill ha en lägenhet när hon kommer ut från rehab så vi har ändå pratat om det.
Jag har vänner här som bott 5-10 år på sina båtar utan problem. Jävla byråkrati.
Men jag fick mitt uppehållstillstånd så nu är det lugnt ett tag iaf. Tjoho!
På vägen hem tog vi en öl på ett ställe med en fransk ägare. En 33cl öl och ett glas vin. 63 spänn.
Stannade till på ett lokalt ställe lite senare och jag tog en dubbel grouge terra, den bästa groggen som brukar vara dyr, Carin tog en 33cl öl och vi köpte en stekt makrill. 42kr. Det är en jäkla skillnad på priser bara ett par hundra meter bort på ett lokalt ställe. Jag tror makrillen kostade 7kr.
Man kan leva billigt här om man vert var man skall gå. Dessutom var det lokala stället mycket roligare.
Båten är kaos med alla reparationer som pågår, annars hade det varit smidigt att segla till t ex Senegal för att få en ny stämpel och kunna ha nya turistvisum ett tag men det är som det är.