Ursprungligen postat av niinjaa
Det här var nästan lite läskigt, det känns typ som att det är jag som har skrivit det här inlägget. Jag förstår precis vad du menar och känner exakt likadant, är i samma situation som dig och det enda som skiljer oss åt är väl att jag inte har fullt lika "mycket" pengar som dig på kontot.
För varje dag, timme och minut här i Sverige så känns det som att jag slösar tid. Det i sin tur leder till att jag mår dåligt, vem vill gå runt med känslan av att man slösar bort sitt liv liksom? Jag vill bara bort, bort, bort. Helst väldigt långt härifrån. Jag har länge drömt om att hyra en lägenhet/ett rum i Kanada, USA eller något liknande långt bort liggande land. Självklart så billigt som möjligt, jag är inte heller speciellt kräsen av mig. Vill på samma sätt som dig jobba ihop pengar på plats osv.
Jag har dock inte modet att åka innan jag har gått klart min utbildning, vilket nästan tar död på mig. Två år kvar och jag vet inte hur jag ska orka. Men det känns som att det inte är speciellt smart att sticka utan ens en fullbordad gymnasieutbildning. Som alternativ till att bara sticka iväg på egen hand har jag tänkt att kanske jobba som Au Pair ett år först vilket kräver att man gått ut gymnasiet med minst G i alla ämnen, i alla fall som en början på ett långt äventyr. Men sen är det mer själva känslan av att dra ut i världen helt på egen hand som lockar mest, att få känna sig fullkomligt fri och oberoende.
Allt det här, den här drömmen, det är allt som jag kan tänka på nu. Jag kan inte koncentrera mig på andra saker, precis som du säger. Är ständigt inne på olika sidor som craig's list och tittar på vad lägenheter/rum kan kosta på olika platser runt om i världen. Läser om hur det med visum funkar i olika länder. Tittar på kartor, tack gud för underbara google earth. Funderar på hur jag ska spara ihop så mycket pengar som möjligt. Tröttar ut min familj med detta ständiga samtalsämne. Det känns som att allt kretsar kring det här, som att mitt liv hänger på det här. Som att jag var menad för det här. Haha, det låter ju sjukt.. Det här är det enda jag vill!!
Det låter onekligen identiskt mig! Jag har inte 66k, det visade sig att de är obrukbara och jag har endast ca 14k.
Jag måste dock skriva, till dig och alla andra som räds följa sina drömmar, att jag är en bra bit på väg. Jag har sålt mina ägodelar och fått cirka 20k för alltihop. Totalt har jag 34k i mitt namn och med dem pengarna kommer jag en bit på vägen. Har bokat fyra flygbiljetter och sticker till destination 1 på onsdag. Ingenting är omöjligt! STRUNTA i pessimister på fb, jag lovar dig att det är möjligt om du bara vill. Det löser sig nog. Slit som en häst för pengar till visum och flygbiljett till australien, nya zeeland eller kanada. Jobba i något av de länderna i ett år och skaffa pengar. Sen kan du välja vart du vill åka, t.ex indien eller afrika (billiga hostels + billig dagskostnad). Sen så vet jag att det är lagligt att bo i sk squats i london så du kan ju bo gratis i england om du tar kontakt med squatters (husockupanter). På så vid räcker pengarna längre!
ELLER så kan du köpa cykel + campingutrustning och läsa på lite om att leva med enbart en ryggsäck. Så kan du åka jorden runt på cykel eller vandra dit du vill gå. Då behöver du bara tälta och köpa mat, du klarar dig på det om du inte bryr dig om materialistiska saker. Välj ett land där det inte är snöstorm bara.
Kolla på couchsurfing.com efter folk som lånar ut en plats i sitt hem åt dig. Sov hos främlingar som vill träffa utlänningar och skaffa spännande vänner i olika delar av världen. Ströjobba svart, "hjälp till" för pengar och liknande. Om det krisar kan man dansa som exotisk dansare på obestämd tid eller nåt.. min poäng är: DET LÖSER SIG.
Jag bara gjorde det. Sålde allt. Och vips så har jag pengar nog att flyga runt en del. Att tågluffa i europa kostar väldigt lite, sök info om det. Lycka till med studierna och om du väljer att gå klart gymnasiet så hoppas jag att du inte glömmer dina drömmar på vägen! Massa kramar.