Ingen större turbulens i övrigt och bara ett par snabba kraftiga kast?
Isåfall flög ni igenom ändvirvlarna från något annat flygplan.

Sedan upplevs turbulens som värre när man sitter i kabinen än när man sitter i cockpit och har större fönster åt fler håll.

Fast det här kändes mer som att piloten styrde, det var mjuka och snabba tippningar med vingarna, ungefär som när man "vinkar" med ett flygplan.
Det skakade alltså ingenting.
Allting var helt kontrollerat fram tills det jag skrev i förra inlägget.

Kan det vara så att han slog av autopiloten för sent? eller hur fungerar det egentligen?
Vad jag förstått så kan flygplan landa av sig själv, förutsatt att de och flygplats har stöd för tekniken.
Varför envisas piloter med att landa själv om en dator kan göra det? prestige?

EDIT: Läste länken mer noggrant; Any uncommanded aircraft movements (such as wing rocking) may be caused by wake
Fan, det låter ju livsfarligt, vad är det för klåpare som styr o ställer i kontrolltornet egentligen?

För att man vill hålla uppe flygtrimmen är vad jag har hört av dom piloter jag pratat med.
Eftersom ett certifikat kostar typ 600.000 spän att ta i Sverige, och eftersom det är en ganska lång och hård utbildning så vill ju dom flesta flyga lite själva och inte bara låta en dator gör allt.

Tänk dig att du köper en Ferrari för 600.000 kronor, och så är det en autopilot som styr allting i bilen.
Hur kul är det?

Flygtrim är en väldigt viktig del. Att ligga och flyga på level är inga konstigheter, det är bara otroligt påfrestande att ligga och krama bakeliten i spakarna som en tok i onödan. Landningen däremot är ju ett av de mer kritiska momenten och det vill man vara en jävel på. Likaså är det ju inte säkert att autopiloten fixar det, så man måste ändå vara med och passa.

Sedan är det viktigt att veta att bara för att man ser enbart mark ut genom fönstret innebär det inte att planet ligger med >50 graders bankning. Det räcker i princip med 20-25 grader för att det skall upplevas som mycket och enbart mark utanför. Och den bankningen är inte onormal alls.

I frågeställarens fall kan det ha varit att man väjde för en skock fåglar eller vad som helst. Förmodligen inte något konstigt, men det kan mycket väl upplevas som det om man inte är van flygare.

Jorå. Det finns ett par varianter. Vanligt är att man håller upp mot vinden så man har planet "snett" mot banan, men så att kursen blir rakt in mot den. Strax före sättning trycker man upp planet i banans riktning genom att trampa sidroder. Detta får konsekvensen att man "glider av" i vindens riktning. För att kompensera för detta tar man skevroder mot vinden så att man håller emot. I och med att man korsar rodren på detta vis kommer planet att luta mot vinden. Resultatet blir i sin tur att huvudstället som är "mot vinden" kommer att ta mark först, därefter det andra huvudstället och sist noshjulet som vanligt.

Ett alternativ är att man flyger in mot banan med korsade roder från tidigt på finalen. Då "lutar" planet mot vinden, men nosen pekar alltid rakt mot banan. Detta är inte lika bra då man helst vill undvika korsade roder av säkerhetsskäl i låg fart. Det finns en risk att dimpa ner i backen om man får plötslig vindskjuvning.

Dock är det så att man i väldigt kraftig sidvind kan tvingas använda båda teknikerna lite på känsla. Det är inte ovanligt att då ge lite extra throttle just för att kompensera för de korsade rodren så det blir säkert och bra.

Sedan finns det plan (Airbus 340 mfl?) som kan ta en sidvindslandning med planet upp till 10 grader snett mot banan. Ställen linjerar helt enkelt upp sig i banans riktning vid sättning om man kommer in lite snett. Då klarar man ytterligare några knop sidvind.

Då var det säkert så att de kom in i luften efter ett annat plan.

Långt ifrån alla flygplatser har stöd för det. I Grekiska ö-världen har bara ett fåtal flygplatser det.
Och även om det finns stöd för det, är det egentligen inte helt säkert att använda sig av det om inte flygplatsen praktiserar specialla procedurer som bl.a. innebär att inga fordon får befinna sig i position så att de kan störa signalerna. Detta gör man bara om det är riktigt dålig sikt.

Framför allt för att träna.
Även om flygplatsen har utrustningen som krävs klarar autopiloten bara av att landa om det inte blåser för mycket.

Hade du velat åka med ringrostiga piloter som inte utfört en enda manuell landning på månader i de här lägena?
http://www.youtube.com/watch?v=5X_7Xt2ga-s
Inte?
Jag hade inte velat åka med mig själv heller om jag varit otränad på att landa.

Andra krav för att autolanda är att alla system fungerar och att alla motorerna är igång. Hur kul vore det att behöva landa med en motor ur funktion eller med ett trasigt hydraulsystem som gör att man bara har halva roderverkan, om man var helt otränad?


Däremot är autolanding ett fantastiskt hjälpmedel när man ska landa i riktigt dålig sikt. Är alla kraven uppfyllda kan då autopiloten med stor precision flyga flygplanet ner till banan samtidigt som piloterna får extra kapacitet över att bevaka att allt verkligen fungerar.

Varför avbryter man vissa försök där? För att undvika att planet slutar i ett stort eldmoln, eller för att man undvika skrapa lacken på vingen? Alltså, hur stor fara uppskattningsvis hade det varit att plocka ner planet trots problemen de verkade ha?

Det hade nog gått bra.

Men känner man inte att man har 100% kontroll i slutskedet ska man dra på och gå om.
Det är lockande att vara fokuserad på att bara sätta ned den men det professionella är att vara beredd att avbryta landningen ända in i det sista.

Om piloten plötsligt skulle tappa kontrollen över planet, är det lätt för honom att fixa det? Om planet helt plötsligt skulle störta 60 grader neråt, är det stora problem för piloten att räta upp det igen? Är det någonting som övas i simulator?

Det är inga problem, det gäller bara att inte förlora allt för mycket höjd.

Det är bara att dra av gasen och försiktigt men bestämt höja nosen.
Är man för aggresiv med upphämtningen hamnar man i en g-stall.

Där jag jobbar tränar vi emellanåt "upset recovery" i simulatorn.

Medan man blundar får den andra piloten vrida omkull flygplanet till någon konstig vinkel, för att sedan ropa "you have controls". När man öppnar ögonen och får ta över, kan man mycket väl befinna sig uppochner eller bara se himmel. En både rolig och nyttig övning.

Ska ut och flyga i vinter igen och undrar om det är någon skillnad på flygningen en sån årstid (flyger inte till någon solig ö.

Är det mer riskfyllt? är det större risk för turbulens, sidvind osv? Klarar planen av att landa i snöstorm? Är det vanligare med förseningar?

I övrigt, keep up the good job KSV och ni andra.

Kanontråd det här!

Min fråga lyder:

Är det vanligt att close calls förekommer utan att bli rapporterade? Finns det något mörkertal där? Med close calls menar jag plan som precis missar varandra i luften.