Spatial disorientation är förlorad rumsuppfattning.
Balansorganet kan bara uppfatta förändringar av rörelse om dessa är något kraftiga och endast med syn och känsel kan vi uppfatta vårt läge.
När man flyger i dåligt väder saknar man referenser från synen. Då förlitar hjärnan sig på information från balansorganet. Detta kan i sin tur leda till ett otal sinnesvillor.
Lägger man därtill press och stress så blir det än värre.
Människan har också en förmåga att söka bekräftelse för de beslut man tagit, istället för att ifrågasätta ifall beslutet man tagit var rätt beslut och följa upp effekten av de tagna beslutet.

Hade människan registrerat verkligheten som ett instrument hade det varit enkelt.
Men vi tolkar verkligheten och ju mer stressade och pressade vi blir ju mer förlorar vi våran situationsmedvetenhet.

Det som verkar enkelt kan bli riktigt svårt under vissa förutsättningar.
Landning är den situationen då det är som mest kritiskt.

Förstår jag det rätt om piloten kanske flyger rätt nedåt och han misstror att det går rakt fram?

Hade man inte haft instrument i flygplanen så hade det varit ett fullt tänkbart scenario.
En del haverier, främst med mindre plan och oerfarna piloter, sker på grund av att piloten helt enkelt litar mer på sina sinnen än på instrumenten i planet.

Vilket är en stark anledning till att man tidigt i utbildningen får inbankat i sitt huvud "titta på instrumenten, titta på instrumenten" så snart man tappar visuella referenser då det verkligen inte går att lita på sina sinnen i de lägena. Vet exempelvis en instruktör som tidigt under min utbildning berättade att han vid ett tillfälle vek upp en stor karta som täckte alla rutor i cockpit. När han efter en kort stund vek ihop den igen såg han marken rakt fram genom rutan, dvs planet hade vänt om och var på väg rakt ner mot backen. Hans balansorgan uppfattade aldrig denna lägesförändring. Lägg till lite stress så kanske du missar att uppfatta förändringar i motorljudet som kommer av ökad fart och tittar du då inte på instrumenten för att se vad som händer är det ganska så lätt kört.

En lätt situation att hamna i, men också en som lätt kan undvikas.

Bara en liten fundering.

Ungefär hur gammalt är snittplanet i bruk?
Åkte med en airbus 330-300 häromdagen och jag tycker de ser ganska gamla ut invändes.
Typ 15-20 år? Kan det stämma?


Används planen i 20-30 år innan dom pensioneras?
Eller är det som Concorden? att när det börjar bli olyckor så tas de ur bruk?

Ja precis, just därför händer det oftast oerfarna piloter i mindre plan....

Kolla här: http://www.airfleets.net/listing/a330-1.htm

Och då låter det så här:
https://www.flashback.org/t1172353

Främsta anledningen att concorden togs ur bruk var dock att den kostade svinigt mycket att flyga (drog soppa som tusan). Olyckorna var förvisso bidragande men även utan dom hade den försvunnit (tyvärr, fantastiskt plan tycker jag åtminstone).

AHAHAH " I'M ROLLING I'M ROLLING OH MY GOD"

Är fruktansvärt flygrädd, har dock flygit Sthlm-Riga & Sthlm-St Petersburg både med SAS & aeroflot. Senast 1997. Annars har det varit med färja+tåg. Det tar ett tag att åka tåg Norrköping-Paris tex., men det är faktiskt värt det, man ser mycket mer än på ett flyg. Det enda tråkiga är att tågbiljetter till Europa kostar så jäkla mycket och skall man längre än Frankrike/Norra Italien, så blir det väldigt dyrt och tar mycket tid.

Faktum är att flyolyckor inträffar och när de väl gör det, så är chanserna för överlevnad små. Senast var det bara 1 barn av ca 120 passagerare som överlevde flygkraschen i Tunisien. Visserligen var det ett obskyrt flygbolag, men även kända bolag störtar.

För 1 år sen störtade planet Rio-Paris i Atlanten ca 50 mil från fastlandet-inga överlevande. Detta var ett känt kvalitetsbolag på en väl inarbetad sträcka, just vid ekvatorn lär väderförhållandena vara extremt gynnsamma för flygolyckor.

Tvärtom mot vad du säger så är chanserna att överleva ganska goda om ser historiskt på det.
Ta bara Gottröra som ett exempel.
Och jag skulle inte heller påstå att vädret är, som du uttrycker, gynnsamt för olyckor på vissa ställen. Ett ordentligt CB t.ex. är inte roligt var det än befinner sig.
Det beror aldrig på bara en sak, utan en kedja av händelser leder fram till en katastrof.

Förresten du åker inte bil? Speciellt inte om det regnar? Snöar? Vissa tidpunkter på dygnet då risken att möta påverkade är större? Under mörker? Vid gryning och skymning då viltet är som aktivast?
Ta antalet omkomna i flyg per år och sätt i proportion mot hur många som omkommer i trafiken i lilla Sverige per år.

Man ser snart att flyg är ganska säkert och kontrollerat. Däremot är det en onaturlig plats att befinna sig på för en människa och därför kan man känna obehag.
Men jag skulle påstå att det är en vanesak. Utsätter du dig för rädslan tillräckligt många gånger försvinner den. Jag talar av egen erfarenhet på den punkten.
Det tråkiga med flyg är att det är ganska dyrt att bota rädslan på det sättet.

Att använda resonemang som att "man ser mer av naturen när man åker bil/tåg" är nog bara ett sätt att försöka övertyga sig själv om att det var ett klokt val samt att värja sig från frågeställningar om varför man gjorde så.