SAS hade problem i början på 80-talet. In kommer Janne Carlzon och med ett antal listiga knep och god retorik lyckas han vända på steken. När han väl avgår så fortsätter man, men gör heller inget nytt. Tricken man försöker med idag är exakt samma som Janne lyckades med för nästan 30 år sedan! Där ligger problemet. Man sitter fast med en strategi som inte längre fungerar och skär med osthyvel för glatta livet, istället för att investera lite mer nu och få igen mycket mer sedan. Skitsamma om man går med förlust på några miljoner extra i år om det kanske kan innebära att man går med vinst om 1-2 år.
Det SAS hade som profil är punktlighet och komfort för affärsresande, inte ett lågprisbolag för turister. Tyvärr verkar det som att SAS på senare tid försöker leva på sitt tidigare rykte om god punktlighet och i verkligheten säljer lågprisbolagsbiljetter till businesspriser.
SAS borde skärpa till sig, fräscha upp sina plan (sist jag flög SAS fick jag vika ihop mig 4 gånger för att kunna sitta i stolen, alldeles för risigt benutrymme!) och erbjuda det där lilla extra. När jag flyger över Atlanten flyger jag med Virgin Atlantic från London. Mycket bättre. Man får service, mat och underhållning I PRISET. Personalen är trevlig och välutbildad (bad om ett glas vatten, fick en hel flaska, gratis) och det är alltid ett leende och "Det fixar vi" så fort det är problem. När jag hade problem med mitt boardingcard (blev fel på skrivaren, det skrevs ut för hand, men killen i inchecken glömde skriva datum på
följde en flygvärdinna mig ut, såg till att jag fick datumpåskrift och eskorterade mig sedan tillbaka in i planet så jag skapp köa en gång till. Det är sådana små saker som är "det lilla extra".