Ville bara tacka trådskaparen för att ha gjort min senaste resa till Thailand genomförbar och njutbar.
För att göra en lång historia kort, så har jag varit mer eller mindre en paniker för att flyga, och hade inte gjort det sen jag var liten grabb (idag är jag inte ens i 20-års-åldern längre). Jag hoppas även att mitt inlägg kanske kan få folk att tänka om lite, och kanske inte låta sig begränsas så som jag gjort.
Resa 1: Det började med att min chef på jobbet skickade mig och en kollega på jobbet på utbildning i OSLO för dryga 2 år sedan. Fick stesolid utskrivet och tog en timme innan flygresan. Satte mig med lurar på med hög musik och blundade hela resan och försökte låtsas att jag åkte buss. Svetten bara rann, men jag klarade det. Paniken var enorm, men stesoliden "hjälpte" mig, och då ska ni också veta att jag helst inte ens äter verktabletter.
Resa 2: Grekland! Flickvännen hade velat åka i 2 års tid, men jag lyckades komma undan hela tiden för att slippa flyga, men nu hade jag ju flugit en gång tidigare till Norge, så nu var alla broar brända. Dessutom skulle ju flygresan vara i hela fyra timmar. Petade i mig stesolid återigen och satt med musik hela flygresan och höll min flickvän i handen, livrädd, men jag klarade det. Hemresan försökte jag tvinga mig själv till att inte ta någon tablett, och det funkade ett tag, men oron kom och jag tog en tablett efter någon timmes flygning i alla fall, och jag lyckades dessutom somna.
Resa 3: Portugal!! Tog tablett på nedvägen och sov på planet, och klarade hela resan hem utan tabletter. Sitter mest fortfarande och blundar och försöker tänka på annat. Som den sanne TV-spelsälskare jag är, kunde jag inte ännu sitta och spela DS på planet, då koncentrationen är i helt andra banor, även fast jag försökte flera ggr. Vågar inte titta ut genom flygplanets fönster, men sneglar ut lite strax innan landning, och känner mig trygg...UTAN stesolid. Blundar krampaktikt vid start och känner stark oro i kroppen. Sitter fastspänd under hela resan, och klarade mig ifrån toalett-besök, som jag nog ändå inte hade klarat av att genomföra, då jag aldrig i hela mitt liv vill gå omkring på golvet i ett flygplan på 10.000 meter.
Resa 4: Thailand!!! Kände stark oro redan vid bokningen av resan, då jag visste att den skulle ta över 11 timmar. Ca 2 veckor innan avresa, hittade jag den här tråden, och om jag inte missminner mig streckläste jag strax över 100 sidor i denna tråd, och för varje inlägg kände jag mig mer och mer trygg. Stesoliden ligger i handbagaget, jag sätter mig på planet, men jag tar inget och känner ingen som helst oro, då jag känner att jag har full koll på läget, och det känns som att jag minns ALLT från denna tråd som jag någonsin funderat över, och jag mår riktigt bra. Kanske inte alltför länge dock, då jag ser två herrar några säten framför av arabiskt härkomst, som får mig att börja svettas lite. Förutfattade meningar är en sak, men här sitter jag på ett flygplan, med två herrar som faktiskt också beter sig lite konstigt, har mycket handbagage, datorväska, ryggsäckar. Jag kände mig hjälplös och satt mer eller mindre hela tiden och försökte komma på hur jag skulle ingripa om de skulle göra nånting (men vad vet jag ju inte). Tittar mig runt i planet efter lite mer välsvarvade herrar som också kunde tänkas ingripa om någon skulle få för sig något. Vad skulle dessa två arabiska män göra i Thailand?! Man gör väl inget på ett charterplan? Eller? Detta höll på att ta kol på mig, men jag ville inte ta någon tablett, för att vara på min vakt. Vi landade...och jag kände mig bara dum att jag ens tänkt som jag gjorde...vi hade en helt underbar semester och jag fick uppleva många av de mysigaste och finaste sakerna i mitt liv, tillsammans med min flickvän.
Hemresan: Inga piller, jag tittar ut hela starten och tycker det är lite mäktigt, vågar även titta ut genom fönstret vid flera tillfällen på de vackra molnen (även om de ger mig lite svindelkänsla). Dessa herrar var även med på planet hem, och jag hade ganska svårt att slappna av även då, men inte pga att jag var flygrädd utan av andra (faktiskt helt idiotiska tankar nu i efterhand). Jag går på toaletten vid flera tillfällen, vandrar omkring, mår bra, jag pratar med andra människor, skrattar dricker, äter, ja allt...(även om jag sneglar mest hela tiden på mina "terrorister".
Jag tittar ut genom hela inflygningen över Arlanda och mår riktigt bra. Jag klarade det....jag klarade det!!
Ville helst bara skriva av mig då jag kände att jag verkligen ville tacka så sjukt mycket för att denna tråd hjälpte mig jättemycket inför min senaste resa. Nästa resa bär nog kanske av till Australien eller Japan, men då är mitt mål att inte ens ta med mig tabletterna.
Tack från hela mitt hjärta! Nu klarar jag det