Ursprungligen postat av Graniit
Kanske inte ska klaga då
Har tre frågor till piloterna i tråden. När jag flög igår så var det tjocka tjocka moln när vi landade på Arlanda och även Midlanda. Hur hittar man som pilot landningsbanan när det är tjocka moln som sträcker cirka 50 meter ovan marken?
När man ska lyfta/landa och flyger igenom tjocka moln, varför skakar det så mycket då?
När en luftgrop kommer, hur många meter faller man då?
När man landar finns det på (nästan nästan alla landningsbanor) något som kallas för ILS, instrument landing system. Det består av två sändare, en som ger planet direktion i höjdled och en som ger i sidled. Med andra ord så får piloten antingen vektorer eller flyger enligt en etablerad rutt till ungefär 10 nautiska mil och några tusen fots höjd från bantröskeln. Där börjar han eller hon flyga efter sändaren, då har man indikeringar på instrumenten som visar hur man ligger i höjd och sidled.
Sedan finns det lite olika regler och sånt som omger dessa landningsssystem, man måste i nästan alla fall se banan vid vissa höjder (finns autolandning men det används som jag förstått det nästan aldrig och i sverige är det dessutom bara bana 01L/19R på arlanda som är utrustat för autolandning).
Så svaret är att instrumenten visar vägen om piloterna inte kan se.
Dina två andra frågor handlar ju mer om fysik egentligen, men när man flyger igenom moln flyger man ju genom vattenånga. Eftersom luften har olika egenskaper på olika ställen får den också olika lyftkraft, detta orskar skakningar eftersom vingarna får olika mycket lyft på olika ställen (om du tittar ut genom fönstret ser du också att vingarna böjer sig).
Med sista frågan vågar jag mig inte på mer än en gissning men jag tror inte det är så långt alls, det man känner som passagerare i ett flöygplan är nämligen acceleration och inte hastighet. Så jag tror oftast det inte ens handlar om en meters fall, utan det är den plötsliga ändringen i acceleration man märker av.