Det kan jag tänka mig, att Tupolev som är ett betyligt mindre företag och med låg tillverkningstakt, har problem att få ut reservdelar. Särskilt om det mesta av de delar som tillverkas går till produktionen.



Det där låter nästan som Försvarsmakten vs FortV, universiteten vs Akademiska Hus, SL vs en hel röra av företag osv. Dela upp allt i beställar- och utövarorganisationer och se till att ta ordentligt betalt för "utövandet". Huruvida man vinner något på det hela är ju rätt oklart. Nu finns ju förvisso (till skillnad från när skattepengar är inblandade) valet att köpa in tjänsten från någon billigare i det här fallet, men man kan ju undra var då kvaliteten och säkerheten tar vägen..

Låt säger att ett flygplan skulle haverera, så det är tvungen att landa mitt ute i Atlanten. Hur ser möjligheterna ut att överleva?, Flyter planet eller måste man ta flytvästen och ute i det kalla vattnet? Hur snabbt kan räddningstjänst vara på plats om planet lyckats köra maday maday. Finns det några fall någon överlevt vid dessa typer av olyckor? Känns ju annars ganska onödigt att utrusta planen med flygvästar, rushkanor och annat.

Havererar hur? Om motorerna slutar fungera trillar inte planet ner från himlen utan då glidflyger man till närmsta flygplats. Kända exempel är Jakarta incidenten, Gimli Glider och senast Hudson River



Det beror helt och hållet på hur landningen går till, varje fall är unikt. I fallet med landningen på Hudsonfloden (jo, jag vet att det inte är i Atlanten, men nu gäller det om man landat på vatten) så överlevde alla. I fallet med Air France Flight 447 (som okontrollerat kraschade i Atlanten) så överlevde ingen och det tog ca 1œ dygn innan de första vrakresterna hittades. Om ett stort passagerarflygplan landar relativt intakt på vattnet så flyter det åtminstone ett tag, men det kommer att sjunka förr eller senare. Hur länge man klarar sig i det kalla vattnet har jag inte slagit upp men det finns tabeller på det med.

Rutschkanorna har räddat väldigt många liv både i vatten men framförallt på land(!). De har används framgångsrikt vid ett flertal tillfällen då kabinen måste evakueras (dörrarna brukar ju vara ett antal meter ovanför marken, så om inte rutschkanorna varit där hade folk brutit både armar och ben när de hoppade och träffade marken)

Visst finns det en minimal risk att något skulle hända så att planet hamnar i Atlanten och om det sker okontrollerat som med Air France 447 så är överlevnadsmöjligheterna minimala.

Risken för att något skulle hända när du flyger över Atlanten är extremt liten, och skulle något hända är risken extremt liten att piloterna skulle välja att landa där eftersom det nästan alltid finns möjlighet att landa säkert på en alternativflygplats.

Trots att flyget är väldigt säkert dör i hela världen årligen ca 1 000 personer i flygrelaterade olyckor. På 90 år har flyget totalt krävt ca 128 000 liv i hela världen. Det kanske låter mycket, men jämför det med att det årligen dör ca 1 300 000 i trafikolyckor.

Det dör alltså ca 10 gånger fler personer per år i trafikolyckor än vad flyget har krävt totalt sedan tidernas begynnelse.

Varje år dödas det ca 1300 gånger fler människor i trafiken än vad det gör i flyget.

Varje DAG tar trafiken fler än tre gånger så många liv som flyget gör på ett helt ÅR.

Tack för ett utförligt svar.


Som i Jakarta fallet där de endast kunde glidflyga i 23minuter. Då finns det ju ingen chans att överleva om alla motorer skulle haverera mitt ute i Atlanten. Jag tycker 1œ dag är otroligt snabbt för att nå olycksplatsen om det ligger mitt ute i ingenmansland. Själv är jag inte rädd att dö i olyckor, det handlar mera om sättet man dör på. Det låter fruktansvärt smärtsamt att klunka massa vatten och kanske tillslut drunkna, jämfört med om planet exploderar vid start eller landning. Om räddningstjänsten skulle få flygkoordinater vid haveriet kanske någon skulle överlevt, jag förstod som att även GPS slogs ut.

Det beror fortfarnade på vad som hänt och hur landningen på vattnet lyckats. Den nästan enda orsaken varför mer än en motor stannar brukar vara slut på bränsle och det är ju mycket osannolikt över Atlanten. Det var ju för attt det inte fanns några större vrakdelar som det tog tid att hitta nedslagsplatsen. Om flygplanet är relativt helt hinner mycket information sändas och flygplan kan vara på plats inom någon timme. Förutom flytvästar finns ju stora livflottar på flygplanen.

Det gör de inte. Man skulle aldrig certifiera tvåmotoriga plan för 180+ min flygning från närmsta flygplats (ETOPS) om motorerna vore opålitliga. Fågelkollision är en anledning till att samtliga motorer kan stanna, men det finns tämligen ont om fågel på 40000 fot.

Turbofläktmotorn må se komplicerad ut, men i grunden är det en ganska enkel maskin.

Här har du listan på 209 kraschlandningar i vatten http://aviation-safety.net/database/dblist.php?Event=REED&lang=en&page=3
Om du vill ha ett scenario så får du nog snarare komma med en årstid och en mer specifik plats
i Atlanten, det är stort och olika platser och årstider har olika överlevnadsscenario.

Läs gärna mer om ETOPS som reglerar hur långt ifrån en flygplats ett flygplan i kommersiell trafik får lov att vara.

Fast det gäller två-motoriga flygplan inte dom med fler.

Jag har ett par frågor:

1. Under en flygning till Malaga för snart en månad sedan var jag med om det otäckaste jag upplevt hittills. Det var inte bara jag som flygrädd som kände stor oro utan i planet hördes oroliga ljud och människor förde samtal om situationen.
Under inflygningen inför landningen meddelade piloten att det skulle bli turbulent "jaja tänkte jag, lite skakningar är det alltid inför landning". Det började skaka lite, inget att oroa sig för till en början.
Sedan kom vi in någon speciell sorts moln, det "blinkade" liksom när man flög igenom dem (solen sken igenom om vartannat) och de var väldigt tunna. Då övergick skakningarna till krängningar och planet liksom dök i luftgropar för att i nästa sekund stiga snabbt. Det var bokstavligt talat som att åka berg-och dalbana, det sög till rejält i magen. Detta höll på i stort sett ända tills vi landade och det kändes som att piloterna/autopiloten hade fullt upp med att parera planet. Många drog en lättnadens suck när planet tog mark.

Vad var nu detta? Jag har mina aningar om att det var bergskedjan som ställde till det. Jag läste någonting om mekanisk turbulens? Händer detta fenomen vid varje landning i Malaga?

2. Jag upplever det som att Boeing 747-400 tar mycket längre tid på sig att komma upp på rätt höjd än Boeing 737-800. Dessutom känns starten mycket mer i jumbo-jeten, av naturliga skäl antar jag, den är ju mycket tyngre. Hur stor skillnad är det i tid mellan dessa två modeller från start tills de planar ut och man får ta av sig säkerhetsbältet?

3. Tänder piloterna säkerhetsbältes-skylten för att de ska gå på toaletten och inte vill ha passagerare som kommer fram till dem under tiden de lämnar cockpiten?
Det verkade så under vår senaste flygning...

Tacksam för svar

Nu är jag ingen pilot, men pluggar inom flygväsendet..

1. Det var vanlig turbulens. Kanske lite mer än "lätt turbulens", det kan kännas rejält i magen...

Ljuset som blinkade var antingen blixtar av ett åskoväder, men mest troligt att det var molnen som reflekterade strobeljusens blixtar... Troligen var det autoflygning hela vägen ner till strax före landning, så pareringen stod autopiloten för.

2. Ja, helt rätt en B747 som är mycket tyngre stiger långsammare än en B737. Dock beror det även på hur mycket last planet bär... Tiden upp till ca 10.000 fot (där man vanligtvis släcker seatbelt skylten) kan alltså variera, men är vanligtvis lite längre för en B747.

3. Det där får ksv svara på..

Nej, det var inget åskväder, himlen var nästan helt blå, troligen sken solen in igenom molnen om vartannat...tack för ditt svar.