Hej,
Eftersom jag av egen erfarenhet upplevt problem med att hitta information gällande detta ämne, speciellt från folk som har positiva erfarenheter från det (oftast skapas trådar av ängsliga personer med frågor och inte de som har löst sina problem).
Jag tänkte därför skapa en liten tråd för alla er som vill fråga någon som övervunnit sin rädsla.
För femton år sedan blev jag, efter en incident, flygrädd (genom associationer från klaustrofobiska sammanhang så som toaletter, hissar, etc).
Detta följde mig hela min uppväxt och en bra bit in i mitt vuxna liv. Under tiden som jag led av detta skulle tanken av att flyga vara likställt med att amputera en kroppsdel, förlora familjemedlemmar och så vidare. Det fanns med andra ord inte på kartan att resa någonsin, med flyg.
Jag intalade istället mig själv att tåg var miljövänligt och reste väldigt mycket runt i europa med detta. Det blev både dyrt och tidsödande och jag kom aldrig utanför Europa.
Succesivt över tiden, utan hjälp av psykologer (prövade men misstrodde) så överkom jag nästan alla mina klaustrofobiska hinder (hiss/tunnlar/toaletter/skidliftar etc), det enda som fanns kvar i slutändan var flyg. Flyg var det mest definitiva som fanns, som att fastna i en hiss.
Som tur var för mig hade jag nära och kära som hjälpt mig med allting hittills och nu lurade mig till en flygplats i mogen tid. De fick mig att gå på ett plan (av egen vilja) och utmana rädslan.
Vad som hände så fort jag steg på mitt första flyg var :
INGENTING, för ingenting kan hända.
Jag har sedan dess övat på att flyga, lite rädd varje gång för att paniken skall bryta ut, men med hjälp av distrahering och lite insikt om att rädsla inte är farligt på något sätt, har jag nu lyckats bli fri från rädslan nästan helt, och mitt liv har aldrig varit mer lyckofyllt eller fritt.
Jag är inte på något sätt någon expert i ämnet, men jag vet hur jobbigt det är. Så därför tar jag mig tid för liksinnade själar.
Så om det finns någon här som har frågor eller undrar på något sätt någonting, tveka inte att skriva.
Det outforskade livet är inte värt att leva. (Sokrates)