Nu ska man ut igen... första flygningen 6h andra resan ca 7h innan man är framme. Jag är så less på mig själv. Har haft säkert 10 flygningar om året minst sedan jag var barn och flygrädslan har kommit nu när man är 30+. Har inga barn men det är värre när jag flyger utan min fru, typ som att man nu har något att förlora vilket man inte hade när man var yngre. Likadant när jag flyger med min fru kan jag tänka på vår hund som är hemma, hur han aldrig skulle förstå varför man aldrig kom tillbaka, vilket är så otroligt löjligt att man kan sjunka genom jorden.

Det lustiga är att jag inte är rädd för landningar eller så, för då tänker jag att man är påväg ned så det skulle gå så fort. Det värsta är när man är mitt i ingenstans, högt upp som fan och det börjar skaka lite. Vet precis att turbulens innebär typ 0 risk men jag tror min rädsla inte är för en krasch utan mer för att det skulle ta sån förbannad tid innan man slår i backen. Den minuten (kanske mer?) när man måste sitta och reflektera över allt bland livrädda människor. Vet knappt om det någonsin i historien har skett en sådan olycka när ett plan bara tagit stopp i båda motorerna och börjat falla ned som ett pappersflyg.

Det värsta måste vara med han som flög Eurowings in i berget, där man inser att nått är fel för den andra piloten bankar i panik på dörren samtidigt som man känner att man långsamt tappar höjd.

Nåja, wall of text och bidrog säkert med ganska precis 0 till tråden men var tvungen att skriva av mig någonstans

Edit: Kom på en superidé (nåja), Tänk ett flygbolag som specialiserar sig på flygningar för flygrädda. Där piloterna pratar genom hela flygningen. Vid take-off tillexempel "om 5 sekunder kommer ni höra ett ljud som innebär att vi fäller upp hjulen" och "Om 10 sekunder kommer vi upp på rätt höjd där vi släpper på gasen så ni kommer känna lite som att vi tappar fart men det är precis som det ska" osv osv. Snacka om att folk hade betalat dubbelt och trippelt för ett sånt flyg till samma destination.

Nu ska man ut igen... första flygningen 6h andra resan ca 7h innan man är framme. Jag är så less på mig själv. Har haft säkert 10 flygningar om året minst sedan jag var barn och flygrädslan har kommit nu när man är 30+. Har inga barn men det är värre när jag flyger utan min fru, typ som att man nu har något att förlora vilket man inte hade när man var yngre. Likadant när jag flyger med min fru kan jag tänka på vår hund som är hemma, hur han aldrig skulle förstå varför man aldrig kom tillbaka, vilket är så otroligt löjligt att man kan sjunka genom jorden.

Det lustiga är att jag inte är rädd för landningar eller så, för då tänker jag att man är påväg ned så det skulle gå så fort. Det värsta är när man är mitt i ingenstans, högt upp som fan och det börjar skaka lite. Vet precis att turbulens innebär typ 0 risk men jag tror min rädsla inte är för en krasch utan mer för att det skulle ta sån förbannad tid innan man slår i backen. Den minuten (kanske mer?) när man måste sitta och reflektera över allt bland livrädda människor. Vet knappt om det någonsin i historien har skett en sådan olycka när ett plan bara tagit stopp i båda motorerna och börjat falla ned som ett pappersflyg.

Det värsta måste vara med han som flög Eurowings in i berget, där man inser att nått är fel för den andra piloten bankar i panik på dörren samtidigt som man känner att man långsamt tappar höjd.

Nåja, wall of text och bidrog säkert med ganska precis 0 till tråden men var tvungen att skriva av mig någonstans

Edit: Kom på en superidé (nåja), Tänk ett flygbolag som specialiserar sig på flygningar för flygrädda. Där piloterna pratar genom hela flygningen. Vid take-off tillexempel "om 5 sekunder kommer ni höra ett ljud som innebär att vi fäller upp hjulen" och "Om 10 sekunder kommer vi upp på rätt höjd där vi släpper på gasen så ni kommer känna lite som att vi tappar fart men det är precis som det ska" osv osv. Snacka om att folk hade betalat dubbelt och trippelt för ett sånt flyg till samma destination.

Det är inget att skämmas för att vara en nervös eller rädd flygpassagerare.

Jag tror att det handlar mycket om att man känner sig utlämnad och saknar egen kontroll över situationen.
Inser att den känslan är helt naturlig men samtidigt strider mot all logik och vetenskap som visar att trafikflyg är det säkraste sättet att färdas.

Om en motor (eller flera beroende på antalet motorer på flygplanstypen) slutar fungera kan man alltid fortsätta flyga utan problem men väljer ändå att göra en säkerhetslandning på närmsta lämpliga flygplats.

Om alla motorer slutar fungera på marschhöjd är det förstås allvarligare och mer komplicerat på olika sätt men man kan glidflyga väldigt långt och i de allra flesta fall landa säkert på närmsta flygplats.

Att bara falla ned som ett pappersflygplan är extremt ovanligt och skulle bara kunna bero på en allvarlig explosiv skada eller att en viktig del av planet förloras.

Det finns som sagt bra hjälp att hitta på nätet för att bearbeta sin oro.
Ju mer man vet om någonting desto mindre rädd blir man.

Jag tycker att de allra värsta fallen är de där planet har hamnat i vatten, men inte kraschat (då dör alla omedelbart), utan sjunkit långsamt och alla (eller alla utom de som hunnit evakueras) har drunknat. Tänk ångesten när man sitter där fastspänd i ett sjunkande plan, vattnet stiger mot munnen och näsan och man inte kan göra någonting! :'(

Absolut en mardröm men tänk på att risken att råka ut för ett fartyg som går under är mycket större.

En viktig sak att tänka på om man mot all förmodan skulle råka ut för det du beskriver är att absolut inte blåsa upp sin flytväst inne i planet.
Det gör det bara oerhört mycket svårare att ta sig ut.

Då har man oftast en möjlighet att ta sig ut. Till och med att drunkna ute i havet för att man blir så kall att man inte kan simma längre, känns mindre läskigt än den klaustrofobiska mardrömmen inne i ett plan.

Jodå, jag vet.

Förutsatt att flygplanskroppen är någorlunda intakt är chanserna mycket goda att ta sig ut genom dörrarna på ett flygplan. Det är inte alltid lättare på en båt.

Jag vill bara säga att jag inte är flygrädd utan älskar att flyga. Senast igår kom jag hem med flyget från utlandet. Brukar somna redan innan take off och kan bli irriterad om vi landar för tidigt, vill ju sova vidare

Sen är det ju nice att få koppla av, läsa en god bok , se på film och få kaffe serverat.

Men många gånger funderar jag på hur kabinpersonalen pallar med att jobba i trånga utrymmen och med ett leende på läpparna trots att en del passagerare kan bete sig som vidriga svin.

Flygplanskroppar flyter inte länge. De är inte designade med that in mind.