Har fasen för mig att det hänt, för många många år sen.

Visuell inflygning, piloten tog fel på två olika flygfält och landade på ett mindre fält en bit bort från flygplatsen som var tänkt destination.

Ner kom man utan problem, det var först när flygledaren undrade var man var och fick svaret "på marken" utan att planet landat som man insåg att här var nåt galet.

All inredningen plockades ut och man körde i så lite bränsle som man tyckte var säkert, men upp ska man ha kommit.


Kan dock vara en skröna för jag har inte sett något skriftligt på detta, bara hört ryktesvägen.

Det skulle ju vara mer intressant att veta vad som händer om man får ner kärran på en bana som är tillräckligt lång för att man ska få stopp i tid men för kort för att starta igen. Bara att slänga ut all inredning och tanka så lite att det precis räcker till en större flygplats?

Det har givetvis berott på hur nära jag känt dem och hur ofta jag träffat på dem. En tjej som jag blev sittande bredvid i en buss var "övertalad" innan vi skildes åt. Hon hoppades på en internationell karriär men hade bland annat fått en sån panikångestattack en gång före start att de var på väg att vända tillbaka till gaten och lämna av henne. Hon var väldigt tacksam efter 20 minuters flygning över hennes hobbyställen och hennes hus där hon även fick spaka själv. Det verkade ha "omvänt" henne. Andra kan ha tagit upp till nån månad från det att jag första gången ställt en trevande fråga.
Den här har jag postat förr, men ifall du inte sett den. Snacka om motivation!

Om man hårddrar en sån definition är väl få transportmedel naturliga och alla borde vara rädda för alla typer. I princip alla barn bryr sig inte om de placeras på ett tåg, i ett flygplan eller på en motorcykel. Sen vidtar de vuxnas terror mot barnen.

Att man har 3 pers beror ju dock på att man ska få viloperioder och inte på att arbetsbelastningen är så hög. Flight engineer har man rationaliserat bort idag (ersatt av datorer).

I B747 har man 3 pers på längre flygningar. Minst en sitter konstant och plottar alla tillgängliga flygplatser under rutten där man kan landa och har dessa charts nära till hands. Detta för att man ska veta exakt vad man ska göra om något händer och man måste nödlanda.

För andra flygplansmodeller vet jag ej hur de gör.

Så arbetar man normalt på flygningar över Nordatlanten. Jag har skrivit lite om det och om plottning tidigare i tråden.
Det är dock inget som kräver fler än två piloter.

Nyare versioner av 747 behöver bara två piloter, men ibland har man en relief pilot så att man kan turas om med att vila, så att inte tjänstgöringsbestämmelser ska begränsa resans längd.

Det var inte illa att lyckas övertala någon på bussen så där
Personligen känner jag viss andnöd bara av att läsa det du skrivit om att flyga över hobbyställen och spaka själv...

Men vill du beskriva lite närmare vad som hände när du blev så skraj? Det är ju möjligt att det är saker som du inte vet som nån här på forumet kan ge förklaringar till. Kunskap är makt!

Det var när jag flög i ett stort, klumpigt plan (är dom inte för små och pluttiga och osäkra....så är dom för stora och klumpiga för att kunna flyga)
Iaf så var starten fruktansvärd. Jag var säker på att planet aldrig skulle orka upp. Det var nån sorts turbulens så vi kastades uppåt och nedåt och samtidigt i sidled, och det var fruktansvärt otäckt när man var ganska nära marken. Extra otäckt var det eftersom vi var på väg att lyfta och just det momentet kändes lite ostabilt redan före det att jag blev rädd. Ännu mer förstärktes obehaget av att folk på planet svimmade och att man ropade efter läkare i högtalaren. :'(

Efter det där så undvek jag att flyga under några år. (Vilket såklart är korkat och dumt)
Sen när jag skulle flyga igen så var paniken där.