Visst ar det sa. man ar extremt utlamnad, inte bara till piloterna utan till alla personal som handhar planet oht. Man hoppas att mekanikerna vet vad dom gor och inte ar bakfulla/gralat med sin partner osv. Man hoppas sakerhetskontrollerna inte missar nagot, man hoppas flygledaren inte ar distra/missuppfattar nagot osv osv osv, listan kan goras lang.

Kunskap ar ocksa bra. Bissart nog sa tittar jag pa alla avsnitt av Mayday & Air Crash investigation, jag laser allt jag kan om krascher osv. Jag alskar att se nar piloter & flygkunnigt folk diskuterar och ta del av deras kunskap. Visst ar jag flygradd ff, men det blir battre med aren

Osäker om någon frågat detta innan, så jag ber om ursäkt om så är fallet. Iallafall: Har en halvt-kritisk rädsla för att flyga. Jag litar på att piloterna gör sitt jobb och är inte särskilt rädd för terrorister som dom flesta verkar vara. Har EN skräck dock: Att något, stort som smått, skulle hamna i propellrarna (?) och resultera i krasch. Jag som är nojig eller har min paranoia någon grund bakom sig?

"Propellrarna" bör nog ersättas med "motorerna". Det händer att fåglar flyger in där. En variant antar jag är Gottrörakraschen där is lossnade och sögs in i motorerna som på den modellen satt längst bak på kroppen. Just en sådan händelse tror jag inte är så trolig nu eftersom ungefär alla stora maskiner idag har motorerna på vingarna så att insugen hamnar fel för den sortens olycka.

Det har nämnts tidigare, men ungefär så här. Alla relevanta flygplan har minst två motorer och kan flyga med en trasig maskin. Händer något med en motor under start så hinner man antingen stanna på den del av banan som återstår eller lyfta med återstående motorer och vända tillbaka, piloterna räknar på sådant. På riktigt hög höjd finns inte så mycket fågel att oroa sig för, men man kan glid en bit. Enligt Google/Fritidsresor har ett trafikflygplan ett glidtal på runt 20, vilket innebär att man kommer 20 meter för varje meter man sjunker. Från 10000 meter kan man alltså glida runt 20 mil. Segelflygplan kommer längre.

Nyligen länkades en film här i tråden som visar en fågel i ena motorn av två. Repris här: https://www.youtube.com/watch?v=9KhZwsYtNDE

Jag är verkligen inte kompetent inom området.

Tillägg: det fetade

Antar att rädslan för krasch om en motor dör grundar sig i Hollywoodfilmer?
Där ett litet kulhål i kroppen orsakar förödelse, och flygplan störtdyker om en motor dör osv.

Riktigt så ser inte verkligheten ut, går alldeles utmärkt att flyga med bara en fungerande motor, går utmärk att flyga utan några motorer också (det enda som skiljer sig då är att du inte har några motorer som alstrar dragkraft. Istället får man vinkla ner nosen lite [tänk att du sitter på en cykel i nedförsbacke utan att trampa] och får fart genom att sjunka).

Självklart är det ett kritiska moment om man tappar kraft från båda motorerna precis efter att man lämnat banan när man startar. Detsamma gäller när man ligger på finalen inför landning.
Men tack och lov så är det otroligt sällsynt att båda motorerna dör samtidigt.

Med detta vill jag då säga att din paranoia saknar grund, och är ingenting du behöver eller ska oroa dig över

Ingen fara, uppskattar alla svar jag får

Jo, Hollywood har ju hemsökt ens vardag sen barnsben. Känns härligt att veta hur läget ser ut, får se hur det går vid nästa flygtillfälle. Tack för svaren iallafall, nu återstår det bara att lyfta på hatten och buga

Den där BA38 handlade väl om två utslagna motorer, av två möjliga, på väldigt låg höjd (ca 150 meter). Flygplanet var på väg att landa, men hann inte ända fram till banan innan det träffade marken, alla överlevde. Flygplanet flög Peking - London, jag antar att det flög ungefär över Stockholm och Jylland (kortaste vägen) och sedan södra Nordsjön, in över England, snurra något varv över London (kö till Heathrow) innan landning. Vill någon spekulera i vad som hade hänt om det där motorbortfallet skett tidigare, exempelvis någonstans mellan Skara och Englands östkust? Då har man ju fler flygplatser att välja på och mer höjd, alltså större räckvidd som glidflygplan. Kommer man från öster så ser ju Stansted attraktivt ut.

Eller var motorbortfallet beroende på höjd, temperatur... i marknivå?

Det flög på väldigt hög höjd länge, vilket kylde ner bränslet. Det fick sedan en "grön inflygning" (journalistspråk) / CDA (Continuous Descent Approach, facktermen) och sjönk på väldigt låg motorkraft hela vägen från cruise level ner till finalen. När man sen behövde kraften på kort final så slog man på bränslet, det kylda bränslet bildade då kristaller som korkade igen systemet.

Ifall man hade haft motorkraften på under vägen ner hade man antagligen inte hamnat i det läget, men nu, som med alla flyghaverier, var det väldigt många saker som slumpade sig så att det kunde ske. Det som gjorde utredningen extremt svår var att isen smälte ju, så när AAIB granskade motorerna hittade man inget. Om jag minns rätt lyckades man simulera förhållandena och då påvisa isbildning.

Den relevanta biten av motorn är nu ombyggd så att is inte kan bildas på det sättet igen.



Angående spekulationen, Stansted hade nog vart ett möjligt alternativ. Du har också Manston och Southend åt det hållet. Banorna är dock betydligt kortare men är det dit du har höjd för att ta dig så...

Man gledflög ju ner en B767 (har jag för mig) i Kanada för ett antal år sen ("The Gimli Glider"), så det är möjligt. Det är extremt ovanligt dock. Men i princip skulle jag tro att du siktar på den största flygplats du vet att du har räckvidd till och sen får man se.

I dåligt väder blir scenariot förstås betydligt svårare att hantera, men inte omöjligt.

Är oerhört flygrädd, men måste understundom ge mig ut på turer då bl a min son bor i USA - Men även för semestrar o s v.

Det jag är mest rädd för är den där jä**a turbulensen, men även andra saker som t ex vid start och landning - ffa start.

Några frågor. Jag vet att de ställts tidigare:, men det är min rädsla och mina frågor:

Vid start, så en bit upp i luften tystnar plötsligt motorljuden samt att det känns som om planet tappar fart och dippar framåt och neråt. Då kommer störtningstankarna direkt. Vad beror denna dipp och gasvdrag på? När detta sker, blir jag mycket rädd och får massa ångest.

Vid flygning i turbulens, kan det överhuvud taget hända att piloterna tappar kontrollen över planet så att det kantrar? Jag tänker t ex på om man kör bil på en skumpig väg så är det lätt att tappa kontrollen och fara av vägen. Jag vet att piloterna drar ner på farten, men de kan ju liksom inte gå ner i krypfart med planet som man kan göra med bil eller båt... Blir de aldrig stressade och nervösa vid flygning i svår turbulens. Jag vet att de tränar alla möjliga situationer var sjätte månad, men är de alltid kolugna?

Är det autopiloten som grejar flygningen vid ovan nämnda turbulens så att planet alltid vill vara rakt? Om så är fallet, kan det någon gång hända att ap blir överbelastad och flunkar ur så att piloterna får börja ratta? Och hur agerar de då?

Många frågor och följdfrågor, men jag vill bli av med denna jä**a flygrädsla och bli normal... Jag vet att planet inte går söndet av turbulens o s v, så det är i stort ovan frågor jag vill ta upp (igen).

Tack på förhand, från en jobbig räkel.

Slight off topic, varför jag skrev "gledflyg" ovan vette fasen, men nu är det för sent att ändra så det får se efterblivet ut.




När du startar har du ganska hög motorkraft, normalt en bit under fullt uttag, men ändå ganska högt. När du startar håller du en viss fart upp till en viss höjd, SAS B737 har jag för mig har 1500 fot över marken. Vid den höjden sänker man nosen och börjar accelerera, man tar då in flaps/slats och ökar hastigheten. Normalt till 250 knop, innan har man flugit, säg typ 170-180 knop. Då minskar man också ofta motorvarvtalet för att minska motorslitaget men också för att minska bullret.

Det är antagligen detta du upplever som en dipp, det du känner är den negativa g-kraften när man minskar stigfarten. Det beror på att man sänker nosen för att få mer acceleration framåt.

Människor känner bara av acceleration, inte fart. Ditt flyg fortsätter antagligen att stiga när du tror det är på väg neråt, men det du känner som fart neråt är en acceleration neråt, vilket alltså är minskningen i stighastighet. Min poäng här är att det är extremt lätt att bli desorienterad när man inte har visuella referenser (i moln) eller instrument att lita på (som ju piloterna har). Har hänt mig vid mer än ett tillfälle, och då i luftrum där jag arbetar och kan utan och innan på en rutt jag flugit innan flera gånger.


Med reservation för faktafel, i turbulens så flyger man med en fart som ger så mycket marginal som möjligt. Flygplan har delvis en stallfart, där vingarna inte producerar nog med lyftkraft längre, och en högsta fart som är gränsen för flygkroppens design. I turbulens lägger man sig i mitten, på så sätt får man så mycket marginal som möjligt för förändringar i vinden. Sen till skillnad ifrån bilen så krävs det väldigt mycket för att så mycket ska kunna hända med flygplanet. Även om det är svårt att intala sig när man är rädd så är dom gjorda just för att flyga, och det i riktigt kasst väder. Precis som en båt eller ett fartyg är gjort för att tåla hård sjögång är ett flygplan gjort för att tåla turbulens. Sen undviker man väder när man kan, något som kan skapa intressanta situationer för oss flygledare, men det är sånt vi har betalt för att lösa.

Autopiloten hoppar jag, inte mitt arbetsfält, men jag kan inte minnas att jag hört talas om någon sådan incident åtminstone.

Jaha. Skulle verkligen vilja veta vad som hände med Malaysia Airlines 370.

Men nu till en helt annan fråga: Hur är Skiathos flygplats egentligen...att landa/lyfta från? Såg just att landningsbanan är kort (1 628 meter...) och det finns gott om filmer m.m. om det. Undrar om jag som flygrädd skulle kanske välja nåt annat ställe att semestra på. Tacksam för svar!

Jag har flugit från Arlanda till Malta och tillbaka med Malta air 2005. Det var helt lugnt. Sedan har jag flugit Göteborg-Sundsvall 2010, dvs fyra år sedan min senaste flygresa. Det var med City Airline som jag tror nu är nedlagt, och ett litet plan som jag tror hade plats för 38-43 passagerare. Själva resorna eller landningarna har aldrig varit nåt problem för mig, bara starten, och särskilt kändes det i detta lilla inrikesplan. Jag räknade till 200 och satte en hatt för ansiktet.

Jag var till Gotland för första gången med tåg och båt, och det gick bra, men hemresan med båt var full av ångest i 140 minuter då det gungade, fast jag vet att det kunde ha varit värre... Jag vill gärna åka dit igen, men jag kan ju bara välja på båt och flyg. Jag vill åka båt på villkor att det är lugnt på havet.

Jag kollade in flygpriser och kan komma under 400 kr, men så infann sig osäkerheten. En kille på båten skrämde mig med sina skräckupplevelser från propellerplan... Men det här planet tar nästan 80 passagerare, och SAS kör, så det känns tryggt på så vis.

Det jag är orolig över är att själva resan (utöver start och landning) ska kännas av påtagligt och hur vädret är... Samtidigt kan man tänka att ångest i 35 minuter är bättre än ångest i 140 minuter.

Snälla hjälp mig, berätta om erfarenheter osv...