Ingen expert, men om jag minns rätt så hadde British Airways flight 9 liknande problem då dom flög över vulkanisk aska åvanför Jakarta och fick stop på alla 4 motorer. Dom flög ut ur askmolnet och startade om 3 av 4 utav deras motorer och nödlandade i Jakarta. Pilotens kommentar till passagerarna:

"Ladies and gentlemen, this is your captain speaking. We have a small problem. All four engines have stopped. We are doing our damnedest to get them going again. I trust you are not in too much distress"

Njae, det var egentlgien inte så likt för det handlade om en extern faktor i form av vulkanaska som förenklat kloggad igen turbinen.

http://en.wikipedia.org/wiki/British_Airways_Flight_9

Man tappade dessutom inte tre utan alla fyra motorer, men man lyckades starta om dom igen när man kom ut ur vulkanaskan.

Det här är för övrigt anledningen till att myndigheterna snabbt förbjöd flyg under vulkanaskan, trots att många flygbolag skrek högljutt om förlorade pengar.

Du missuppfattade det jag skrev antagligen, vad jag menade var att dom först förlorade alla 4 motorerna och sen sjönk och startade om alla 4. En kort tid därefter dog en av motorerna och dom flög vidare på 3 motorer.

Och vad jag menar med att det var likt var att originala planen var att dom skulle glida in i Jakarta för landning eller om dom tappar höjd för fort så skulle dom landa i vattnet.


Edit: The aircraft was able to glide far enough to exit the ash cloud, and all engines were restarted (although one failed again soon after), allowing the aircraft to land safely at the Halim Perdanakusuma Airport in Jakarta.

Ah, jo det låter rätt bekant.

Något jag undrar är vid inflygningen till en flygplats måste ju piloten svänga några gånger för att komma in rätt till flygplatsen. Oftast gör piloten "platta svängar" (vingarna horisontella) men i vissa fall gör han "tiltade svängar" där hela planet lutar.

Jag tycker de tiltade svängarna är grymt obehagliga. Finns det någon anledning att göra en tiltad sväng i stället för en platt?

Man svänger flygplanet genom att luta det.
Lika lite som när du svänger med en motorcykel finns det några "platta" eller horisontella svängar.

Lutar man lite svänger man långsamt, lutar man lite mer svänger man snabbare. Man lutar aldrig mer än 30 grader.

Jag är oerhört flygrädd, varje gång jag bokat en flygresa för semester så kommer samma form av ångest krypandes och när de blir närmare avgång så ångrar jag mig helt. Är det bara inom Europa tar jag hellre buss, bil eller tåg. och vid längre sträckor när jag måste flyga är det viktigt med få mellanlandningar eftersom de är absolut värst.
När jag väl kommit in i gaten och sätter mig ner och väntar på släppas ombord på planet så kollar jag mig omkring och det jag ser då är vilka människor jag kommer dö tillsammans med. Tanken kommer automatiskt..

Nu handlar det inte om att beskriva sin flygrädsla utan frågor, och jag har en som jag tänkt på länge.
När har ni piloter, eller annan personal ombord på flyget, upplevt rädsla?

Kan ta en situation när jag efter en mellanlandning i Amsterdam flög vidare mot Kastrup. Allt gick bra över Nordsjön och in över Danmark började planet gå ner då Köpenhamn närmade sig.
Ju närmare landningen på Kastrup vi kommer dessto mer känner man hur det blåser och jag har svårt att beskriva det men det kändes ungefär som att jag, eller någon helt oerfaren människa hade satt sig och styrt ett flygplan.
Det berodde givetvis på att det blåste så kraftigt att planet påverkades av det. Men så ostabilt som planet var pga. något så normalt som kratiga vindar visar ju hur enkelt de måste vara att allt går åt helvete?
Just denna landningen gjorde att tjejen som var med mig och alltid innan tyckt jag var fånig till och med erkände att hon var rädd, och det var nog ingen i planet som inte kände nån form av skräck.

Det krävdes några försök innan planet tillslut lyckades landa på Kastrup. Vilket jag aldrig trodde att det skulle gå.

Jag beskriver inte situationen så bra här nu kanske, men visst fan måste även en pilot vara rädd i en sådan situation?

Nu är jag inte pilot, men som flygledare har jag sett hundratals landningar i sidvind. Alltifrån små propellerplan till ankomster som flugit 8-9 timmar över atlanten.

Man är mer på alerten i sidvind, vi är mer proaktiva med konstanta vindcheckar än vad vi är i lugnare stabil vind. Vi tar ofta också ut lite mer marginaler då det ger piloterna mer frihet i hur man kan sköta flygplanet. På vanliga dagar har vi behov av väldigt specifika profiler med både höjd och fart, då det är vad vi använder för att optimera flygplatsens kapacitet. I jobbiga vindar går det långsammare att men det är alltid säkerheten först som gäller inom flyget så det är något man måste leva med.

Jag har sett många piloter dra på när man inte är helt nöjd med sin inflygning, men jag har också sett många piloter göra ett tillsynes mycket bra jobb i tuffa förhållanden. Men ett pådrag i sig behöver inte betyda särskilt mycket. Är man inte helt nöjd med att allt är säkert så är det säkrare att dra på och ge sig upp i luften igen. Det är dessutom en standardprocedur, något som för många passagerare är svårt att förstå men på en större flygplats har du flera go arounds per vecka i snitt. Som pax upplever du dom extremt sällan, jag flyger ganska mycket privat och har vart med om en go around dom senaste åren på kanske ett 50-tal sträckor som pax.

Som flygledare ser jag dom dock regelbundet, så sent som igår skickade jag faktiskt runt en pilot då jag inte var 100% nöjd med hur situationen såg ut. Som sagt, det är säkrare att stiga upp igen, flygplan är gjorda för att flyga även i hårt väder, och även om det känns obehagligt så är det vad dom är gjorda för. Precis som ett fartyg är byggt för att tåla hårt väder är ett flygplan byggt för att klara av betydligt värre turbulens och vind än du normalt någonsin kommer att utsätta det för.

Den första "go around" som jag upplevde var på en jumbojet som var på väg att landa i Seattle. Det var fan inte kul med vrålande motorer när man trodde att det var sekunder till landning. Helt jävla knäpptyst i kabinen och det kändes som en evighet innan kaptenen lugnt förklarade att vinden vred sig för mycket och att de gör en ny inflygning.

Efter det har jag upplevt kanske ett tiotal "go around" och nu reagerar jag knappt förutom att undra vad orsaken var. Det brukar komma en förklaring: för mycket dimma, vind som vrider sig, kom in för högt innan rullbanan. Jag har ingen aning om hur piloter upplever det men jag hoppas att de ser det som en rutinåtgärd och att det inte påverkar deras puls för mycket

Nej, aldrig.
Jobbet går ju ut på att till varje pris undvika att hamna i knepiga situationer.
Och skulle man mot alla odds någon gång i livet hamna där, ska vi vara så vältränade i simulatorn att vi tryggt ska kunna hantera även det.

Nej.
Skulle man uppleva att man inte har goda marginaler, går man till en alternativflygplats.

Som tidigare nämnts, är go around ett standardförfarande.

Hefaiston, lobengula & ksv:
Tack för era svar. Bra svar.

Ändå blir jag nånstans provocerad att det viftas bort som någonting helt normalt och ofarligt, även om jag i texten förstår vad ni menar. Alltså det här med flygrädsla grundar sig nästan i en form av sjukdom, åtminstone i klass med en fobi.

Jag har en flygning som närmar sig och märker hur ångesten kryper på allt hårdare
Skulle vart intressant att se hur spökplanet från Malaysian Airlines påverkat flygrädslan generellt hos människor.

Här första tanken att du ljuger, klart du varit rädd där uppe som pilot men det är ingenting som piloter erkänner. Men tänker jag bort de sjuka tankarna så tror jag givetvis på dig.
Kan du svara på vilken knepig situation som du tror är vanligast att man hamnar i som pilot?

Men det är upp till den enskilda piloten att göra den bedömningen? Säg att piloten i KLM-planet bestämmer sig för att flyga vidare Sturup istället för att gå ner på Kastrup, så skulle piloten i Norwegian-planet uppleva att marginalerna är okej och bestämma sig för att gå ner? Typ då, rent hypotetiskt?

Grejen är att för mig så är det svårt att förstå vad grunden till flygrädslan ligger i.

Som barn har jag minnen av någon enstaka flygning som jag tyckte var obehaglig, men i vuxen ålder njuter jag tvärtom av att flyga. Då jag nu dessutom har ett jobb där jag på ett skift kan se över hundra flygplan starta och landa är det för mig fullkomligt normalt. Jag lägger ju hela min arbetsvecka på en flygplats och arbetar med att få hela apparaten att fungera, så för mig är det fullständigt normalt. Då jag dessutom fortfarande har familj och vänner där jag bodde förut (vilket är en flygresa bort, oftast med ett byte) så flyger jag mycket själv. Så för mig som kan flyget väldigt bra och som använder det mycket är det svårt att förstå vad flygrädslan grundar sig i. Det jag kan ha förståelse för är dom som har kontrollbehov, klaustrofobi eller höjdrädsla. Men just själva "krasch-rädslan" är för mig så främmande då jag vet hur osannolikt det är.


Kan också vara värt att nämna att vad gäller sjuklig rädsla/fobi så är proffsen på detta läkare, och det finns gott om hjälp att få för den som är flygrädd. Både i form av läkarhjälp men även olika kurser man kan ta, flera av dom inkluderar föreläsningar med piloter som förklarar hur flyg fungerar rent tekniskt och praktiskt och svarar på frågor och avslutas ofta med en kortare flygtur för att så att säga "testa vingarna". Jag har själv arbetat flera sådana charterturer och oftast går dom ut i cirka en timma gate-till-gate och flyger runt i närområdet.