Den enda turbulensvarning väderradarn på flygplanet kan utfärda är turbulens i samband med nederbörd.
Den mäter hastigheten på droppar över en viss storlek och ifall den är över en viss hastighet (tror det är 5m/s på vissa annordningar om jag inte missminner mig) så målas detta upp som ett område med svarta/röda streck ifall man är på låg höjd, i vissa konfigurationer (klaff/ställ/gasreglageläge) så får man denna varning även tillsammans med en ljudvarning. Detta system kallas för PWS, predictive windshear warning.
Sedan finns reactive windshear warning. Detta är när man väl befinner sig i själva vindskjuvningen, då avbryter man inflygning och utför en såkallad windshear escape manouver.
Väl på säker höjd så presenteras nederbördområdena efter olika intensitetsnivåer. Grön, gul, röd och magenta. Där magenta är den starkaste nederbördsnivån. I samband med röd/magenta brukar det ofta vara ganska turbulent då kraftig nederbörd också innebär kraftig avdunstning av vatten, vilket i sin tur innebär hastig avkylning av luft som kallnar och sjunker vertikalt. Denna vertikala rörelse är vad som orsakar turbulensen.
Sedan är teknologin sisådär pålitlig. Ofta får man en känsla för vad som är turbulent eller inte. Ibland misstar man sig...
Gällande klarluftsturbulens (CAT) så brukar denna ofta bero på wake turbulence (luftvirvlar från annat flygplans vingar), tropopausen (slutet av troposfären) och virvlar i samband med en jetström. Även mekanisk (terrängens kupering i samband med vindriktning och -styrka) och konvektiv (stigande luftblåsor) förekommer.
Den som brukar ge måttlig till svår turbulens är den i anslutning till jetströmmar. Denna vet man ganska bra vart den håller till, dels med sk "significant weather charts" och dels med ride-reports av framförvarande flygfartyg. Då dessa kan sträcka sig flera hundra mil så går det inte att åka runt dessa alltid. Det är över, under eller igenom som gäller ifall man inte under planeringsstadiet har turen att kunna välja en lämpligare rutt. Vad jetströmmar är och hur CAT förhåller sig till denna lämnar jag till er att googla på.
Wake turbulence är lättare då man oftast kan se strimmorna och sedan flyga någon mil parallellt till flygvägen lateralt.
Turbulens i samband med tropopausen är också relativt enkel att undkomma då man har ganska detaljerad information på väderunderlaget i färdplanen vart den befinner sig längs med rutten. Det som kan vara problen är ifall flygplanets marschhöjd är begränsad eller ifall en annan flygnivå innebär alltför stor försämring i bränsleekonomi.