Ursprungligen postat av ksv
Sedan ganska många år tillbaka sker all pilotrekrytering till Thai via det svenska flygpsykologföretaget
SIAP, som är mycket grundliga och skickliga på det de gör.
Det är dessvärre respektive lands myndigheter som testar och utfärdar intyg och betyg i engelska språkfärdigheter på en 6-gradig skala.
I t.ex. Finland utfärdar man aldrig betyg 6 till andra än de som har engelska som modersmål, medan kinesiska myndigheter alltid ger högsta betyg till sina medborgare.
Detta kan te sig lite lätt komiskt, då Air China ibland ställer till problem på frekvensen när de knappt alls kan förstå flygledningens instruktioner.
https://www.youtube.com/watch?v=iWDEIvjwaFU
Något liknande hände vid inflygningen till Arlanda för ett par år sedan, då ATC tvingades flytta på annan trafik eftersom Air China inte förstod. Trots högsta betyg i flygengelska.
Och i UK är det inte självklart att man får en 6a om man har en kraftig dialekt, skottar t.ex. får ibland femmor för att dialekten är så svår att förstå.
Det är så reglerna ska tolkas (så som jag förstår det), men det är ett problem att olika stater har så olika uppfattning om vad som är en viss språknivå.
Med det sagt, i Sverige verkar det vara väldigt enkelt att få en 6a i Svenska, ska en skåning ha en 6a? Inte nödvändigtvis kanske.
På samma sätt har jag träffat nordiska piloter med 6a i Engelska som jag inte tror hade fått det i t.ex. UK.
Ursprungligen postat av Jonas1968
Borde man inte dra in tillståndet att flyga i europeiskt luftrum från flygbolag vars piloter inte kan göra sig förstådda på engelska?
Kanske, men det är inte helt enkelt. Det blir en ganska komplicerad process att först bevisa problemet och sedan få respektive myndigheter att agera på det. Dessutom kan det vara diplomatiskt känsligt. Rätten att trafikera en rutt med flyg används av t.ex. Kina som ett strategiskt verktyg där staten styr i ganska hög detalj vilka som får flyga vilken rutt under vilka omständigheter. Ryssland använder också överflygningsrätter till sin fördel.
Tanken är inte dum men jag tror spontant att det hade visat sig vara ett mycket svårt uppdrag. Det är antagligen troligare i såna fall att man lyckas få igenom efterlevnaden bättre genom internationella samarbeten (såsom inom ICAO). Sen är ICAO en otroligt tungrodd organisation och det tar många år att få till förändringar. Dessutom har ICAO ingen formell möjlighet att tvinga staterna att följa reglerna, även om majoriteten gör det ändå.
Inom EU är möjligheterna idag rätt goda att standardisera tack vare EASA, som har möjlighet att skriva bindande lag för alla medlemsstater. Trots detta finns det fortsatt relativt stora skillnader inom EU (även om det blir färre). Att få till standardisering på en global nivå är inte omöjligt (vi har ju t.ex. språknivåer som i teorin är samma överallt) men det är ett otroligt svårt projekt.
Jag tänker att det viktigaste verktyget vi har för att minska problemet med språkförbistring är standardiserad fraseologi och standardiserat språk. När formatet följer bestämda mallar är det otroligt mycket lättare att följa med. Detta är något som även börjat ske allt mer i cockpitmiljön där det idag är ganska vanligt i Europa att piloterna inte delar ett förstaspråk. På en low-cost t.ex. kan du ha fyra eller fem språk i besättningen (kom ihåg att kommunikation mellan cockpit och kabin är extremt viktig i nödsituationer). Därför använder man standardiserade callouts och flows på engelska så att rutinerna ser samma ut oavsett vem du flyger med.
Ironiskt nog är det ofta modersmålstalare av Engelska som har svårt med detta, att t.ex. uttala ord "fel" för att det ska bli lättare att höra på radion är inte alltid helt lätt för någon som pratar Engelska som modersmål.